Inför årets sista bortamatch mot Östersund kollar vi läget med  Alex Dyer. Den tidigare östersundspelaren är ödmjuk, segerviss och genuint glad för sina forna lagkamraters framgångar.

Alex, det är första gången du kommer tillbaka till Östersund för att spela fotboll sedan flytten för snart ett år sedan. Hur går tankarna kring det?
-Att det kommer bli kallt haha, nä – det ska bara blir kul. Jag har massa kompisar kvar där och det är alltid kul att spela med och mot kompisar. Jag måste bara komma ihåg vem som vänder till höger istället för vänster och så vidare men jag tror att jag minns. Det kommer hur som helst att bli en bra match mellan två bra lag.

Vad krävs för Elfsborgs del för att ta tre poäng?
-Att vi alla presterar på topp, släpper loss och tar spelet till vår nivå. Vi måste vara positiva och försvara oss bra och anfalla bra. Vi vet att det kommer bli en tuff match, de är väldigt bra på att stänga ytor när vi har boll och väldigt bra på att själva hålla i bollen. Jag tror att det blir en match där båda lagen har stort bollinnehav så det gäller att vi har tålamod både med och utan boll och håller koncentrationen uppe under 90 minuter.

Du var tidigare lagkapten i ÖFK – hur ser du på lagets och klubbens enorma framgångar under säsongen?
-Helt fantastiskt men jag är inte riktigt lika överraskad som många andra. Jag kan kulturen där, vet att de har en fantastisk tränare och en bra trupp. Både laget och klubben utvecklas hela tiden så jag är inte alls förvånad även om nog ingen kunde förutspå att det skulle gå så här bra i Europa men jag är bara väldigt glad för deras skull.

Känns det bittert att inte få vara med?
-Nej, absolut inte, livet är för kort för att vara bitter och jag är inte sån som person. Skulle jag flytta och sedan önska att det gick dåligt för dem? Nej, jag har väldigt många vänner i Östersund och mina vänner önskar jag alltid det bästa så jag gläds med dem och hoppas att det fortsätter att gå bra.

Hur vill du beskriva ditt första år i Elfsborg då?
-Det har varit ett speciellt år där det har gått ”sådär” för egen del. Jag har utvecklats mycket men inte nått upp till min rätta nivå, som jag vet finns där. Det har varit lite turbulent som alla vet och så har jag spelat på en lite annan position än jag hade väntat mig, lite lägre än jag var van vid och det tog lite för lång tid att vänja mig vid det. Jag borde ha anpassat mig snabbare så lite besviken är jag på mig själv men samtidigt är det fotboll vi pratar om, för fem år sedan spelade jag på en gräsplan som ni inte ens kan föreställa er så jag tänker bara positivt och ser framåt. Viktigast nu är att bli helt skadefri och förblir frisk, det är A och O för en fotbollsspelare. Jag fick en fotledsskada i augusti och känner fortfarande av den lite grann. Det sätter sig lite mentalt så det blir en välbehövlig paus nu snart så jag kan fortsätta att bygga upp mig, utvecklas mer och sen se till att oavsett vilken position tränaren vill ha mig på, få fram mina kvalitéer på bästa sätt.

Till sist – vi har två raka segrar i ryggen nu inför matchen mot ÖFK. Hur viktigt är det?
-Det är sjukt hur mycket det påverkar i  fotboll. Förlorar man några matcher på raken blir det direkt väldigt tungt och så tvärtom – efter några vinster blir alla glada och positiva och träningarna blir bättre precis som stämningen i omklädningsrummet. Nu ska vi försöka behålla den här goda känslan i de två sista matcherna och sedan ladda om och försöka ta den med oss in i 2018.