Efter sju framgångsrika år med U17 har Tobias Linderoth tagit klivet upp till A-laget. Som assisterande tränare i det nya tränarteamet vill han bidra med sin erfarenhet.
-Jag har en förståelse och insyn och vet vad som krävs, säger Linderoth.

Tobias Linderoth och manager Jimmy Thelin träffades flera gånger innan Tobbe tackade ja till jobbet som assisterande tränare. De diskuterade ledarskap och fotboll och insåg ganska direkt att de hade samma värderingar.
– Vi tänker väldigt mycket på det kollektiva, att alla måste göra sitt jobb för att laget ska fungera. Det är oerhört viktigt att alla strävar åt samma håll och att vi jobbar hårt för varandra.Det måste finnas kvalité i det vi gör, både orken och huvudet måste vara med. Vi är också övertygade om att fotbollen blir bättre om vi hela tiden gör fotbollsmomenten så bra vi kan och så matchlikt som det bara går, det är vår filosofi, säger han bestämt.

Var det kollektiva tänket alltid centralt i de klubbar du själv spelade i som aktiv?
-Det var olika men i de lagen som var framgångsrika så var det kollektiva tänket centralt.
Han radar upp exempel med början i allsvenskan med Elfsborg, i norska Stabaek och inte minst i Köpenhamn.
– Där fick vi definitivt ihop en bra grupp och ja, vi vann ligan och tog oss till Champions League, det säger en del. Ska man ha framgång i fotboll idag måste kollektivet fungera och framför allt måste man respektera varandra, det är min starka övertygelse.
Vad händer om det inte fungerar?
-Då måste man anpassa sig som spelare. Jag har varit i många olika lag med olika kulturer där det ibland har fungerat annorlunda och då får man anpassa sig till just den tränaren och det laget alternativt tacka för sig och gå vidare till en miljö som passar en själv bättre.

Själv fick han den erfarenheten när han 2004 gick från Everton och Premier League till FC Köpenhamn.
-Jag hade varit i Everton ett tag och kände att det inte riktigt gick som jag ville. Som spelare ville jag väldigt gärna spela i ett lag som kunde vinna titlar och spela i Europa och då dök FCK upp och det visade sig vara helt rätt miljö för mig, det beslutet har jag inte ångrat en sekund, säger han.
Med FCK vann Tobbe som sagt danska ligan, Hasse Backe utsåg den hårdföre, löpvillige, brytningsäkre vinnarskallen till lagkapten och med FCK fick han också uppleva ett gruppspel i Champions League.
-Det var helt fantastiskt, någonting jag hade drömt om sedan jag var liten. Vår grupp var tuff – vi, Manchester United, Celtic och Benfica och jag tror vi var en enda poäng från att ta oss vidare, säger han och ler.

2007 gick Tobbe från FCK till Galatasaray. Efter fyra säsonger i den turkiska förstaligan meddelade han 2010 att karriären var över. Han kunde då se tillbaka på bland annat 76 A-landskamper, två VM, två EM samt spel i fem olika ligor. Att en tränarkarriär skulle ta vid kändes inte helt oväntat då fotbollen följt Tobbe genom hela livet.
-Jag var ju med pappa redan som liten på träningar, olika arenor och träningsläger. Vi har alltid snackat mycket fotboll och jo, vi är nog ganska lika som tränare även om jag brukar säga att han är lite mer av en fotbollsromantiker, säger Tobbe och ler.
Anders Linderoth tränade som bekant Elfsborgs A-lag mellan 1995-1997 där han 1997 förde Elfsborg tillbaka till allsvenskan, bland annat med Tobbe i laget.
-Han var väldigt bra på att utveckla unga spelare och trodde alltid på sin idé, att spela på sitt sätt. Idag kan man också se att han låg rätt långt framme i sitt tänk som tränare, tex idén med att spela ut hela vägen från målvakt bakifrån, det var inte så många klubbar som hade det tänket då.
Vad sa han om att du skulle ta klivet upp som tränare till A-laget?
-Han tyckte det var spännande och att jag absolut skulle ta chansen.
Vad tycker du själv symboliserar en bra tränare?
– Jag gillar tydliga tränare som vet vad de vill, både på och utanför planen, utan att för den sakens skull piska in det. Men jag gillar tydlighet, att man visar hur spelarna ska agera och samtidigt ger utrymme för ”fria ramar”, att spelarna vågar utnyttja just sina färdigheter på sin position.
Han berättar om förmånen han själv haft, att få jobba med många bra tränare under sin karriär. Till en början pappa Anders, därefter Ståle Solbakken, Hasse Backe, Lasse Lagerbäck, Tommy Söderberg och Roland Andersson.
-Det var väldigt många skandinaviska tränare som höll mycket hög klass. Även i Everton kom David Moyse med lite nytt tänk, mycket samma som i Skandinavien. Han var med mycket på planen, hade en klar tanke om hur vi skulle spela och implementerade det på ett bra sätt i gruppen.

Att vara delaktig och instruera på planen är också en av Tobbes egenskaper som tränare. Hans tidigare tränarkollega i U17, Tony Lundqvist beskriver honom som en modern tränare som står för mycket nyskapande där mycket bygger på ordning och reda i spelet.
Hur vill du beskriva dig själv som tränare?
 -Först och främst kräver jag att alla gör sitt bästa hela tiden, jag förväntar mig det för det är sådan jag är själv. Sen, om man ska kunna prestera på planen måste man också förbereda sig på rätt sätt och det kräver jag också att spelarna gör.
Vad känner du att du vill och kan bidra med i tränarteamet runt A-laget?
– Jag hoppas kunna bidra på många olika sätt, bland annat komma med lite input till Jimmy och de andra ledarna i egenskap av gammal spelare. Jag vet vad som krävs för att lyckas och det är ingen klyscha att hårt jobb leder till framgång. Det jobbet måste göras i alla lägen, inte bara när solen skiner och det står 3-0 på resultattavlan utan man måste alltid jobba för att bli bättre, varje dag. Som gammal spelare har jag också en förståelse för, och insyn i hur man tänker som spelare. Jag vet vilka slitningar som kan uppstå på ett träningsläger, vet hur det kan kännas inför en premiär och jag vet hur man måste tänka för att lyckas. Jag försöker ofta sätta mig in i spelarnas roll – känner av när det är läge att prata om det alternativt ta ett steg tillbaka.

Sedan 2011 har han tillsammans med Tony Lundqvist tränat U17 . Där handlar det mycket om att utveckla och förbereda spelarna för seniorfotbollen. De sju åren i U17 gör att han i stort sett har han tränat halva den nuvarande A-truppen.
Hur är det för spelarna att ta steget från junior till seniorfotboll?
-Det är en omställning. Man ska träna och spela med många duktiga och erfarna spelare, det är ett annat tempo och det krävs en annan fysik men är du en bra spelare så brukar det gå bra. Sen finns det en mental aspekt som är viktig, du måste kunna hantera allt runt omkring – media, mer publik, högre press, krav osv. Det viktigaste är att du kan anpassa dig till lagets sätt att spela, att du är villig att lära dig och lyssnar och tar åt dig av medspelare och tränare. Det är en anpassning som går som en röd tråd genom hela karriären, anpassa dig måste du alltid göra.

Han berättar om hur han själv förändrades som spelare under sin karriär.
– Som ung gillade jag det tekniska spelet mycket och hade ibland lite svårt att göra det andra jobbet. Det tog lite tid innan jag förstod vad jag behövde göra för att ta nästa kliv, säger han.
Det var när han kom till Norge där spelarna var ”två meter långa”.
-Då fick jag ta till andra saker, ta lite andra positioner, bli klokare för att ta nya kliv. Det är precis så du måste göra som ung spelare, vara villig att göra det som krävs för att komma till nästa nivå.
Samtidigt, säger han, är det viktigt att spelarna vågar spela sitt eget spel och utnyttja de kvalitéer som har gjort att de kommit upp i A-truppen, även om det kan vara svårt att vänja sig vid det där med att våga ta plats. Själv kom han tidigt upp i seniorfotbollen och spelade i division ett i Hässleholm (det som idag är Superettan) redan som 15-åring.
Vågade du ta plats som ung?
– På planen vågade jag det men inte i omklädningsrummet. Men på planen försökte jag alltid göra mitt bästa och där var jag rätt orädd. Det gäller att lyssna av tränaren, vara lyhörd för vad han vill att jag ska göra, därefter kommer de individuella färdigheterna.

Någonting man pratar mycket om i den gulsvarta truppen är vikten av bra kost och återhämtning, hur man förbereder sig för att hela tiden prestera på bästa sätt.
-Det är otroligt viktigt för att kunna prestera på toppnivå varje dag, både på träning och match. Man måste inse att allt ingår i konceptet att bli en bra fotbollsspelare och en tillgång för laget. Det har skett en enorm utveckling sedan jag var ung, de här bitarna fick jag först när jag kom utomlands som proffs, säger han och kommer återigen in på att det inte finns några genvägar till framgång. Det enda sättet är hårt jobb.
-Den dagen man ger upp eller slutar anstränga sig är det kört. Motgångar kommer på ett eller annat sätt, det händer alla, även mig –  man får inte spela, blir skadad osv, det enda du kan göra är att jobba ännu hårdare för att komma tillbaka dit du vill vara. Det är alltid en konkurrenssituation i fotboll, du prenumererar inte på en plats utan får jobba för det.

Den gulsvarta truppen består idag av en mix av nya, unga, hungriga spelare och äldre, rutinerade spelare med mycket erfarenhet och kunskap.
-Det är en perfekt mix. De äldre använder sin erfarenhet att hjälpa de unga att utvecklas och vi ser redan att de tar det ansvaret både på och utanför planen och det är precis så vi vill att det ska fungera.

Årets träningsläger är över. Det har varit bra dagar där spelare och ledare har lärt känna varandra. Man har haft bra, energifulla träningar och spelarna har visat att det finns både kvalité, intresse och energi.
-Det är väldigt spännande just nu och vi ser fram emot att säsongen snart drar igång i och med cupen. Vi fortsätter att jobba hårt med kollektivet, för lagets tankar och idéer där alla måste arbeta stenhårt för att ta en plats i laget.