Får man mycket tjejer i Allsvenskan?

Näste man att grillas av Elfsborg.se:s läsare blev lagkapten Martin Andersson. Här förklarar han exempelvis känslorna inför en match och berättar om sin barndom.

Mattias Persson: Hur känns det att spela inför ett fullsatt Borås Arena? Och vad tänker du innan du går ut på planen före match?
Martin: Det är det man spelar och tränar för, att få spela inför ett fullsatt Borås Arena. Det är så oerhört mycket roligare när det är mycket publik. Vad man tänker är att det bara är roligt. När man går in till matchen känner man stämningen, men under match är man så inne i matchen så då hör man inte om de buar eller jublar.
 
Lasse Nilsson: Vem är din bästaste kompis?
Martin: Jag har många bra vänner, men de tightaste är Lasse Nilsson, Samuel Holmén och Ishi.
 
Lars: Hur många olika par skor har du för att klara hårda, mjuka och blöta planer samt konstgräs?
Martin: Jag har tre par olika; ett par fasta dubb, ett par skruvdubb och ett par som är en kombination däremellan. Sådana går inte att köpa utan vår förre materialare (Jonas Ekström) gjorde sådana till oss. Men jag tycker bäst om att spela i gummidubb.
 
Anders: Vem tycker du är Allsvenskans bäste spelare?
Martin: Anders Svensson. Han spelar i landslaget och gör det oftast väldigt bra.
 
Anders igen: Får man mycket tjejer när man spelar i Allsvenskan?
Martin: Hahaha… Det är klart man får, hehe. Nej, är du snäll så får du mycket tjejer om du spelar i Allsvenskan.
 
Daniel Andersson, Vrigstad: Hur laddar du upp inför en match?
Martin: Dagen innan börjar man ladda lite extra. Man försöker käka bra mat och dricka mycket, men inte gå in för det för mycket. Några timmar före match börjar man fokusera mer och mer och tänka igenom olika situationer och vad man skall göra. Tidigare började jag ladda järnet dagen före match och då får man nästan lite prestationsångest. Nu försöker jag koppla av, men man kan ju inte direkt gå ut och dricka sprit två dagar före match.
 
Jesper, fotbollsnörd i Bredared: Hur bra var du när du var tolv år?
Martin: Vi var ett gång i Arentorp – fyra–fem stycken – som var helt OK. Jag var varken bättre eller sämre än dem utan vi var rätt jämlika. Det var när jag var 15–16 som jag tog ytterligare några kliv och blev lite bättre än i alla fall dem där hemma.
 
Jesper igen: Vid vilken ålder insåg du att du var tillräckligt bra för att bli proffs?
Martin: Det var väl vid 15–16 år som man insåg att man hade något som liknade talang i alla fall. Då var man med i pojklandslaget och så.
 
Jesper igen: Vid vilken ålder rekommenderar du att man går över till Elfsborg?
Martin: Det är så oerhört individuellt, men jag gick dit när jag var 16 och lyckades ta mig upp till A-laget den vägen. Men spelar du i Division I och känner att du fortfarande utvecklas mycket så kanske man skall stanna kvar. Vill man öka träningsdosen och känner att man inte utvecklas så borde man byta till Elfsborg; vi har bra tränare och tränar mycket.
 
Jesper igen: När du var 13 år, hur många timmar lade du ner på fotbollen om dagen?
Martin: Jag tränade två pass i veckan plus en match. Sen bodde man i ett litet samhälle och streetfotboll var det bästa som fanns. Man spelade med polarna på gatan och i skolan på rasterna. Man levde ju med fotboll så man låg kanske på fem–sex timmar.
 
Jesper igen: Var är ditt trixrekord?
Martin: Jag vet inte! Jag har rätt dåligt tålamod att trixa, men skriv 205.
 
Samuel: Vi gjort ganska få mål och därför fått många oavgjorda matcher. Hade det inte varit klokt att spela med två forwards?
Martin: Ibland kanske det hade varit det, men det har funkat bra för oss i några år och det är vad våra tränare tror på.
 
Victor Hjelmgren
victor@elfsborg.se