Keene saknar sin engelska ost och Helgi Danielsson lärde sig svenska snabbt

Ingen engelsk korv, konstigt uttal och stundtals svårt att komma överens med domarna. Ändå stortrivs James Keene i Borås och Sverige. Och det är han inte ensam om.

– Tjena! Jag heter James, presenterar sig Elfsborgs egen engelsman på klart godkänd svenska.
Keene är en av tre ickesvenskar hos den allsvenska serietvåan. De två andra är Helgi Danielsson, Island och Jari Ilola, Finland. Gemensamt? Alla trivs utmärkt i Nordens pärla Västergötland.

– Annars hade jag nog åkt tillbaka till Finland, konstaterar Jari Ilola.

Bollvinnaren från Rovaniemen är den av de tre som bott längst i Sverige. Detta är hans sjätte år i Borås sedan han kom från finska mästarna HJK Helsingfors. En klubb han blev mästare med säsongen 2002 – inför 4000 åskådare.
– Det finns ingen publik i Finland och här finns det mycket. När fiska landslaget spelar är det mycket folk, men finska ligan… Jag vet inte om det inte är lika intressant eller varför det inte är mer folk, säger han.
Jari menar att Sverige och Finland i övrigt är två ganska lika länder i de flesta avseenden. Han påpekar dock en skillnad mellan folken:
– Det känns på något sätt som att ni svenskar är lite trevligare än folket i Finland. De är lite tillbakadragna och blyga.

Det tog inte lång tid innan han lärde sig att förstå svenskarna, trots att Jari Ilola härstammar från den ickesvensktalande tätorten Rovaniemen. Att ha läst svenska i skolan under sex år hade Jari en viss hjälp av vid flytten till Borås.
– Svenska är inte lika svårt som att du skulle lära dig finska, säger han. Det är ju omöjligt.

Helgi Danielsson var också någorlunda förberedd när han för knappt tre år sedan flyttade till Växjö och Öster. Islänningen kunde inte svenska, men på Island lär man sig danska i skolan som andraspråk. James Keene däremot, kommer visserligen från ett land med högre publiksiffror än både Finland och Island, men hade obefintlig hjälp med det svenska språket från hemlandet. Det blev till att lära sig från grunden när han flyttade från Portsmouth till Gais i mars 2006.
– Det man lär sig snabbast är de fula orden, flinar han utan att ge några exempel.
Den här texten publiceras ju trots allt. Svordomarna har ibland, men med begränsningar, använts under matcher.
– Jag verkar inte falla de svenska domarna så väl i smaken, skrattar Keene.
Anfallaren har dock fått god hjälp med sin svenskainlärning, om än från ett något oväntat håll. Nämligen från Mathias Svenssons 6-åriga dotter Holly.
– Hon börjar förstå mig nu och jag förstår henne. Det är bra att lära sig från barn eftersom de inte pratar som vuxna, så jag kan lära mig enkla fraser, menar han.

Engelsmannen har bland annat lärt sig klassiker som ”Tack så mycket”, ”Tjena, jag heter James”, ”Hur gammal är du?” men även mindre artiga fraser (dock ej från Holly Svensson) som inte lämpas i tryck.

Nu anser sig Keene förstå språket någorlunda väl och han trivs till och med bättre i Sverige än i England. Dock saknar han vissa delikatesser från hemlandet.
– Jag saknar engelsk korv och engelsk ost, förklarar han. Men jag gillar svensk mat och den är nyttigare än engelsk.
Keene får medhåll av Helgi Danielsson vad gäller korven. Mittfältaren, som bott ett antal år i England och har en engelsk sambo, försvarar dock de svenska ostsorterna.
– Jag saknar inte den engelska osten speciellt. Osten är ganska bra i Sverige, lite som Islands, säger han.

Till skillnad från Jari, vars hemland har liknande matvanor med grannlandet, har både Helgi och James fått en nutritionell omställning i och med flytten till Sverige. Men Helgi trivs med det och i det multikulturella köket (svensk-engelsk-isländsk mat serveras) är två av favoriterna Flygande Jakob och köttbullar med lingon.
– Lingon har vi inte på Island. Man gör köttbullar lite annorlunda, och har ingen sås och inga lingon, berättar han.

Vad som verkar tydligt är att alla Elfsborgs tre ickesvenskar trivs med Svenssonlivet. Dock finns vissa undantag, som avsaknaden av engelsk korv och för Keenes del även det svenska uttalet.

– När vi skulle möta Gefle trodde jag att vi mötte ”Gelf”. Orden ser ut på ett sätt och uttalas på ett annat, suckar han.
Men den energisprutande engelsmannen klarar i alla fall av uttala namnet på tisdagens motståndare på Borås Arena:
– Trellebååg…

Victor Hjelmgren