Wiklander snackar med lokalbefolkningen

Vaknade imorse och den klassiska napolitanska dialekten, som låter som sång, ekade i öronen på mig. Första gången jag var här, innan jag lärt mig italienska, förstod jag inte riktigt hur annorlunda den är, men nu vet jag bättre. Den är omöjlig att förstå inte bara för mig utan även för andra italienare som kommer från andra städer. Men det som är bra är att invånarna själva är medvetna om detta och därför pratar mer riksitalienska då de snackar med en gäst.

Gårdagskvällen uppe i stadsdelen Posillipo blev lika trevlig – och lika intensiv – som jag hade förväntat mig. Mitt uppdrag var att styra upp lite saker för de Elfsborgare som  kommer till Neapel idag och då de praktiska sakerna var avklarade ville ägaren av restaurangen naturligtvis bjuda på en pizza och några glas vin, odlat på vulkanen Vesuvius sluttningar. Och givetvis snacka en hel del fotboll.

     Ägaren själv hoppades på seger för Elfsborg och orsaken var krasst  ekonomisk. ”Jag älskar Napoli men vinner de och går vidare i Europa väntar fler matcher och stora förluster för mig. Varje gång de har match är nämligen min restaurang tom. Då är alla på stadion eller framför TV:n”.

     Hans personal höll däremot sina tummar stenhårt för hemmaseger och snart var nästan ett tiotal av dem samlade runt vårt bord för att höra mer om Elfsborg och Borås. Ett par av dem hade lyckats ta ledigt och fixat biljetter till  morgondagens match men precis som en del andra jag träffat på så menade de att biljettpriserna är för höga. ”Kortsidan tar de 20 euro för och skall man sitta lite bättre får man punga ut med 50 euro. Det är på tok för mycket”. För många Neapelbor är det en omöjlighet att skrapa fram pengarna och  jag tror det blir som på de flesta andra matcher på Stadio San Paolo, att småkillar och andra utan pengar kommer försöka klättra in över de höga murarna och staketen.

Förövrigt så snackade vi en del om svenska spelare i Napoli. Thern är fortfarande ett namn som nämns med stor respekt och restaurangens ägare hyllade Kurre Hamrin och visste till och med i vilket kvarter han hade bott under sin sejour i Napoli. Men varken Kurre eller Thern kan mäta sig med Hans Jepsson som då han gick från Atalanta till Napoli blev den tidens dyraste övergång och idag är en legendar bland de äldre Neapelborna.

Ola Wiklander

Svensk italienare på plats i Neapel.