Kevin Stuhr Ellegaard: – Jag är mer laddad än någonsin!
Publicerad: 2012-02-02 17:42
Han har tränat med några av världens bästa målvakter. Spelat i Premier League, Bundesliga, holländska och danska ligan. Möt Elfsborgs nye målvakt, Kevin Stuhr Ellegaard.
Vissa människor har en viss typ av karisma, en aura som utstrålar trygghet och värme samtidigt med respekt. Kevin Stuhr Ellegaard är en sådan person. Med sina 198 centimeter väcker han uppmärksamhet när han kommer gående, alltid med ett leende.
– Gör någon mål på mig blir jag sur men privat är jag en glad person. Jag lärde mig mycket av den biten under mina år i England, att ha förmåga att stänga av och sätta på ”jobbknappen”. När tränaren säger stopp är det okej att vara rolig men när vi tränar, då jobbar vi, då blir jag en djävel. Det är viktigt att vara seriös för att vinna något, säger Kevin.
Positiva intryck
Vi sitter i solen på hotellterrassen och tittar ut över havet. Laget har tränat, spel elva mot elva. Nu är lunchen avklarad och återhämtning står på programmet innan dagens andra pass tar vid, styrketräning.
– Jag har inte spelat på sex månader och det gör mig ännu mer hungrig att komma igång. Under mina månader utan klubblag har jag tränat hårt, utan lön och utan matcher så jag känner mig så redo jag kan bli.
Med facit i hand är han glad att han hade is i magen och avstod från många av de oseriösa anbud som kom i början när han stod utan klubb. Han berättar att det är ett av hans livs bästa beslut och att han redan efter ett par veckor i Elfsborg känner stor entusiasm och glädje. Intrycket av klubben och laget är mer positiv än han från början trodde var möjligt.
– Jesper Christiansen sa direkt att Elfsborg är en toppenklubb att vara i. Det går bra spelmässigt, spelarna trivs bra ihop och klubben i sig gör att man trivs. Dessutom pratade han väldigt gott om målvaktstränaren Gert Hansen. Det är viktigt då det är någon man träffar och jobbar tillsammans med varje dag, säger Kevin och berättar vidare om det positiva, första intrycket och den goda konstakten med Stefan Andreasson.
– Han har varit helt outstanding och verkligen fått mig att vilja bli en del av Elfsborg. Klubben känns proffsig och man gör inga förhastade val. De hade studerat mig noga och sökt information om mig innan de tog kontakt så att de visste vem jag var innan jag kom hit. Det betydde mycket för mig, att det var och är seriöst. Överlag är det god gemenskap i klubben, alla pratar med alla, skrattar tillsammans, folk på kansliet och runt omkring laget. Det känns väldigt bra.
Bra känns också kontakten med nya tränarna, Jörgen Lennartsson och Peter Wettergren.
– Det krävs power i ett ledarskap och det har de. Jag känner att de vill lära mig nya saker och de pratar med en på ett normalt sätt. De är förvisso mina tränare men jag gillar de även som vänner, att man kan sitta ner och prata om annat än fotboll, om livet. Det ser jag som en oerhörd styrka. Det gör att man vill jobba hårt för dem, hjälpa dem, dö för dem när det är match.
Han stannar upp, tänker efter.
– Det måste vara bland det viktigaste för en tränare, att killarna gillar dig så att de jobbar hårt i alla lägen.
Hur det hela började
Kevin var bara fyra år gammal när han började spela fotboll. Han testade på andra sporter såsom tennis, basket och handboll men det var alltid fotboll som var nummer ett. Under uppväxten stod han dock inte i mål. I BSI, en vänskapsklubb till Brönby Idrottsförening var han anfallare och dessutom en bra sådan.
– Fram tills att jag var tolv år gammal var jag striker och gjorde riktigt många mål men sedan växte jag väldigt snabbt och blev så lång att motoriken inte hängde med. Min tränare frågade då om jag ville prova att stå i mål o det ville jag, säger Kevin.
På den vägen bar det sedan ut i Europa. Och det gick fort. Tre år efter målvaktsdebuten fanns han som 15-åring med i landslaget. Han bytte klubb till KB Köpenhamn, en underklubb till FC Köpenhamn. Kevin var stor för sin ålder och befann sig längre fram än andra målvakter i samma ålder. Som 17-åring blev han proffs i Nordsjaelland där han under sitt första år spelade i ungdomslaget, vilket man vanligtvis gör i två år innan man flyttas upp till A-laget. För Kevin räckte det emellertid med ett år innan han under sitt andra gjorde närmare 15 matcher i A-laget. Det gick bra. Så bra att självaste Kevin Keegan valde att plocka den unge talangen till England och Manchester City.
– Det var ett oerhört viktigt steg i mitt liv. Jag kommer från en väldigt tight och kärleksfull familj men kände vid den tidpunkten att jag behövde komma ut och klara mig på egen hand, bli vuxen, vilket man blir när man måste tvätta, handla mat och betala sina egna räkningar. Jag tränade varje dag med första laget och spelade matcher i andra laget. Jag hade förmånen att få spela med legender som David Seamen och Peter Schmeichel, vilket naturligtvis var fantastiskt och en dröm för en kille i min ålder, att få lära sig från de bästa. Bara att se dem varje dag i fyra år var givande, inte bara på fotbollsplanen utan även utanför planen, se att de i all stjärnglans ändå bara är vanliga människor och dessutom väldigt trevliga sådana, berättar Kevin.
Tiden i England
Manchester City låg vid den här tidpunkten The Championship men gick under Kevins första år upp i Premier League. Lagets målvaktsstjärnor Seamen och Schmeichel drabbades båda av skador och Kevin gjorde 19 år gammal sin debut i Premier League i match mot Leicester. I fyra år spelade han för City innan fotbollen tog honom vidare till Tyskland och Hertha Berlin där han stannade i två år.
– Jag hade en fantastisk målvaktstränare där och underbara lagkamrater. Under mitt första år spelade jag med andra laget och passade samtidigt på att lära mig tyska. Under mitt andra år hade jag blivit lovad en plats i A-laget och fick börja säsongen med att spela två matcher i Bundesliga, berättar Kevin.
Laget vann den första matchen och Kevin blev utsedd till matchens lirare. Andra matchen förlorade man och coachen valde att bänka Kevin till förmån för den gamle målvakten.
– Jag kände mig lurad. Jag hade gjort en bra insats men blev bänkad ändå, utan att få en förklaring till varför. Målvaktstränaren tyckte att jag skulle stå men coachen valde annorlunda. I efterhand fick jag veta att den andre målvakten var bästa vän med högsta hönset i klubben. Om jag hade vetat det hade jag nog tackat nej till klubben redan från början men jag ångrar ändå ingenting. Jag lärde mig ett nytt språk och fick spela med de bästa. Bara att få spela inför 75 000 personer på läktarna lär man sig mycket av.
Fler Europaäventyr
Kevin flyttade hem till Danmark och spelade tre år i Randers. Därifrån flyttade han till Holland och Heerenveen.
Fyra ligor har den 28-årige målvakten hunnit med. Nu väntar allsvenskan och spel inför betydligt färre åskådare än matcherna i exempelvis England och Tyskland.
– Visst är det skillnad mellan olika ligor. Tempot är betydligt högre i de stora men fotboll handlar om att vinna matcher och viljan att vinna och känslan när man gör det är samma oavsett vart du spelar. Jag är inte mer nervös för att spela inför 75 000 på läktaren än om det är 2000 i publiken. Man ägnar det kanske en tanke dagen före men när matchen väl drar igång reflekterar jag inte över hur mycket folk det sitter på läktarna utan är helt inne i mig själv. Däremot kan man nog bli bättre av att spela inför mycket folk som sjunger och lever, säger Kevin.
Han är öppen och social, har lätt för att uttrycka sig även om svenskan än så länge inte riktigt är i fas. Han blandar danska och engelska när han berättar om karriärens höjdpunkter så här långt. När danska landslaget slog Portugal på bortaplan, första matchen i Bundesliga när han blev utsedd till matchens lirare, när han skrev på för Manchester City och så klart första matchen i Premier League.
– EM 2006. Landslaget är det största man kan göra. Det är till och med stort att få sitta på bänken där, säger han och ler.
Den perfekta matchen ska givetvis sluta med seger, gärna med ett par, tre avgörande ingripande som målvakt.
– Du betyder mycket för laget som målvakt. Uppgiften består i att du hjälper tio andra spelare. I den perfekta matchen håller jag nollan, det egna laget gör ett mål, jag gör en fin avgörande räddning och så gör egna laget mål igen. Det är den bästa av känslor, säger han och ler.
Blickar framåt
Han har just flyttat in i James Keenes gamla hus. Där bor också ”kärestan” Clara och sonen August, två år. Den 26 maj ringer bröllopsklockorna hemma i Danmark.
– Vi har varit ihop sedan jag var 16 och hon 15. När man är tillsammans med någon så länge blir det en väldigt stark vänskap. Hon har alltid varit med mig, tagit hand om allt där hemma och sett till att familjen mår bra. Det innebär en enorm trygghet som jag värdesätter oerhört högt.
Målet nu är att vinna matcher med Elfsborg, bli den bästa av målvakter för att så småningom kunna ta en plats i det danska landslaget.
– Jag är hungrigare än någonsin och kommer att ge allt för mina lagkamrater, tränare och Elfsborg.
Catalina Bruna-Eriksson
