Efter en såväl framgångsrik karriär som spelare och tränare i IF Elfsborg har Tobias Linderoth blivit en av de största klubbikonerna vi haft. Han kom till klubben efter ett äventyr i nederländska Feyenoord. Anders Linderoth var då tränare i Elfsborg och det stod mellan att återvända till IFK Hässleholm eller till familjen som då flyttat till Borås.
– Båda lagen spelade i samma serie, men det betydde mycket att bo nära familjen. Samtidigt kändes det som Elfsborg hade något spännande – ett bra lag med många bra unga spelare. Laget var på gång och det visade sig stämma med tanke på avancemanget till Allsvenskan, säger Tobias.

Genombrottet i Elfsborg banade väg till Premier League
Tobias utvecklades och fick sedan sitt genombrott i Allsvenskan. Att han dessutom representerat alla landslag upp till A-landslaget gjorde att han hade gjort sig ett namn. År 1998 var det dags för ett nytt steg i karriären när han lämnade för norska Stabæck, en klubb som var etablerad i Tippeligan men som också hade spännande ambitioner. Väl där blev han den spelare som han sedermera förknippades med att vara, en hårt arbetande defensiv mittfältare – något som också ledde vägen till A-landslaget under lång tid.
– Jag mognade i mitt sätt att spela och under andra året i klubben fick jag den defensiva rollen i en diamant på mittfältet. Då föll allting på plats och i landslaget fick jag spela på samma sätt. Det gällde att hävda sig fysiskt, ge allt och ta för sig.

Det gjorde i sin tur att Everton fick upp ögonen för Tobias.
– Det tog bara 2-3 dagar för affären att gå i lås, men det var inte mycket att tänka på. En etablerad klubb i Premier League som ville köpa loss mig, det var ett lätt beslut att ta.

Fotbolls-VM blev vändningen
Han fick sedan en rätt tuff start där Everton bytte tränare till David Moyes efter tre veckor, ett tränarbyte som gjorde att Tobias fick visa än mer varför en ung spelare från norska ligan skulle få en startplats. Vändningen blev VM i Sydkorea & Japan.
– Moyes fick upp ögonen för mig efter VM där vi bland annat mötte England, vilket gjorde att jag fick spela under hösten. Andra året blev lite blandat med skador men sista året var det bästa året. Jag fick mycket speltid och utvecklades, men kände samtidigt att jag ville byta miljö.

Den nya miljön blev då istället Köpenhamn och FCK. Han kom då som ett högprofilnamn från Premier League, något som ställde andra förväntningar och krav än när han kom till England. Utvecklingen fortsatte, han fick en roll som lagkapten och blev också vice lagkapten i landslaget bakom Fredrik Ljungberg.
– Jag ville vinna och spela i Europa, samtidigt som jag ville ta mer ansvar och få en annan roll i laget. Tiden i FCK blev precis det som jag förväntade mig då vi hade ett bra lag, vann titeln två år och spelade i såväl Champions- som Europa League.

Istanbuls passion lockade
Galatasaray blev sedan nästa steg i karriären. En ny, varmare miljö, bland passionerade fans och fortsatta möjligheter att spela i de europeiska cuperna.
– Jag ångrar verkligen inte att jag tog det steget. De hade visat intresse ett år tidigare och när de dök upp igen kändes det helt rätt. Jag ville till Sydeuropa och att få möjlighet att spela inför dessa tusentals hängivna fans var fantastiskt. Att höften sedan var utsliten kunde jag inte påverka dessvärre.

Time-out ledde till tränarkarriär
År 2010 ville inte kroppen mer. Tobias tog en time-out för att landa i vad han ville med karriären, samtidigt som det i media skrevs om en dragkamp mellan såväl Mjällby som Elfsborg. Efter en lång paus kom han till ett naturligt beslut.
– När jag flyttade till Sverige visste jag inte riktigt vad som skulle hända. Om det var Mjällby eller Borås, eller om jag bara skulle lägga av. Sugen till fotboll tappades en del när det varje dag var tufft att ta sig till träning, tufft att få igång kroppen och sedan behöva behandlas. Under pausen kom inte suget tillbaka och därför var det ett självklart val. Jag behövde kunna ge 100 % för att spela vidare, för jag ville inte vara en skugga av mig själv.

Då startade nästa karriär istället. Elfsborg hörde av sig och frågade om Tobias var intresserad av att vara med i U17-lagets tränarstab. Tränartankarna hade funnits där och det blev ett bra läge att testa på.
– Jag bodde i stan och kände folket i klubben, så det var lätt att ta steget. Det dagliga arbetet med spelarna både på och utanför planen är det jag tar med mig allra mest. Jag har alltid velat jobba med alla, oavsett om man sedan lyckats karriärmässigt eller inte. Sedan har vi varit framgångsrika som lag och har tagit oss till sm-final nästa varje år.

Viljan att vinna – den viktigaste egenskapen
En hög men rättvis kravbild är något Tobias står för. Att alltid ge allt, att vara noggrann med förberedelser och alltid vilja vinna.
– Som spelare har jag alltid velat vinna matcher, och det är en väldigt viktig egenskap. Killarna jag tränat har haft de egenskaperna, drivet för att bli bättre och de har tagit kliv. Genom framgångsrika år har det gett oss spel i UEFA Youth League och matcher mot såväl FC Midtjylland, Real Madrid som Chelsea.

Nya utmaningar väntar
Nu väntar nya äventyr som tränare för Skövde AIK i Division I Södra. En del likheter lär finnas, men också olikheter.
– I dag är jag van att killarna måste få ihop helheten, att acceptera att det finns fler saker i deras liv då de ännu inte är heltidsproffs. Likaså blir det i Skövde där man ska kombinera jobb med träningar och matcher. Det kommer bli spännande att se vad skillnaden blir i övrigt. Nu börjar arbetet med att spika en trupp och att börja jobba med den. Just processen är det jag tycker är det roligaste att arbeta med, avslutar Tobias Linderoth.

Stefan Andreasson om Tobias Linderoths betydelse för IF Elfsborg

För mig så har familjen Linderoth betytt oerhört mycket för IF Elfsborg. Först pappa Anders som blev min och IF Elfsborgs tränare inför säsongen 1995. Han gav oss förutsättningarna för att kunna ta steget upp till Allsvenskan och som också lockade över sonen Tobias till oss – då från holländska Feyeenoord. Jag hade förmånen att få spela med Tobbe (då som snabb dribbler på kanten) under några säsonger innan han lämnade för norska Stabaeck och en helt lysande karriär utomlands – och inte minst i det Svenska A-landslaget.

Jag tror alla Elfsborgare följde Tobias framfart på den internationella scenen med stor stolthet. När Tobbe flyttade hem till Sverige år 2010 så gjorde vi  allt för att han skulle börja spela för oss igen –  Tobbe avböjde. Detta på grund av att han själv inte kunde göra sig själv rättvisa på planen efter sina höftproblem. Synd, för jag tror ändå han hade dominerat! Men det beskriver också hur Tobias är som person och hur han har varit som tränare hos oss i nästan 10 år i olika roller och bidragit starkt till vår fortsatta utveckling: Ärlig, rakryggad, ambitiös och med en otrolig vinnarskalle.

Tony Lundqvist, sportchef ungdom
Tobias har varit anställd i elitverksamheten i ca 10 år. Jag vill verkligen betona att Tobias har gjort ett fantastiskt fint jobb hos oss där vi har många fina minnen kring alla våra framgångar på elitsidan. Jag vill önska Tobias lycka till i sitt nya jobb och är övertygad om att han kommer fortsätta att göra ett mycket bra jobb.

 Vi tackar Tobbe för nu för allt han gjort för IF Elfsborg och önskar honom all lycka till i sin framtida tränarkarriär.