’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runtom i landet som brinner för IF Elfsborg. Inför varje hemmamatch släpper vi en ny intervju.

På Elfsborgsläktaren heter han Johan Blidsberg. Hemma, som numera är i Växjö, är det hans riktiga namn Johan Pettersson som gäller. För honom har IF Elfsborg alltid varit en minst sagt stor del av livet – och nuförtiden visas det även upp genom intresset för att pärla.

Det är med glädje vi nu kan presentera Johan Pettersson som är först ut i vår nya intervjuserie ‘För alltid gul och svart’.

Heter man Johan Pettersson är det inte helt orimligt att man någon gång under alla år i gemenskapen på Elfsborgsläktaren och bland gulsvarta supportrar hamnar bland andra vid samma förnamn. Ibland dessutom med efternamnet Pettersson. När man då är uppvuxen i Blidsberg strax utanför Ulricehamn blev lösningen solklar. Johan Pettersson, 35, från Blidsberg fick helt enkelt heta Johan Blidsberg. Svårare än så behöver det inte vara.

När Johan Pettersson växte upp i den lilla tätorten med dryga 500 invånare kom IF Elfsborg snabbt att bli en del av uppväxten. Men kanske var det redan ett tecken vid födseln som banade väg.

– Jag brukar säga att jag blev en Elfsborgare redan från start, då jag föddes med gulsot, skrattar Johan.

”Farfar – en äkta text-tv-supporter”

Om inte annat kom Elfsborgs insatser och resultat att påverka omgivningen. Hemma hos farmor och farfar, där han mer än gärna hängde, kunde man snabbt ana hur det gick för Di Gule.

– Farfar är Elfsborgare och dessutom en äkta text-tv-supporter. Så när han slog upp resultaten på tv:n och man hörde att han var glad, då visste man att det gått bra för Elfsborg. Annars om han var arg visste man att Elfsborg förlorat, säger han och ser tillbaka på vad han tycker en vanlig uppväxt som “innehöll mycket fotboll och jävelskap”.

Så som det är på landet, helt enkelt.

– Pappa tog med mig på min första match när jag var elva år. När jag var 13 stod jag i klacken för allra första gången. Och sedan dess har jag varit fast där. Naturligtvis lite mer sporadiskt nuförtiden när man bor så långt bort. Jag stod på sektion J när det kostade 30 kronor i inträde, ändå hade man inte råd så man behövde planka ibland, minns han och fortsätter berätta:

– Eric Sjölin gick i klassen över mig. När han drog igång Ulricehamns-Guliganerna började man dessutom åka på lite bortaresor och så. Då blev det mer lättillgängligt. Innan det var det inte ovanligt att vi till och med liftade in till arenan, och sedan också hem. Minns någon gång när vi liftade med Anders Grönhagen.

Elfsborgsläktaren inkluderar

Intresset fortsatte att vara intakt och i klacken stod Johan Pettersson (eller snarare Johan Blidsberg) och njöt av varje sekund.

– Det har gett mig så otroligt mycket när man varit i klacken sedan man var så ung. Det är så mycket minnen och dessutom en ovärderlig tillhörighet. Det är väldigt inkluderande på Elfsborgsläktaren.

Ungdom blev vuxen och Johan började fundera, som sig bör, vad han ville göra med livet. Valet föll på utbildning i Växjö.

– Det började med att jag pluggade coaching och sports management, men fick inte jobb i Elfsborg vilket var min dröm. Jag gjorde lite jobb med Stefan (Andreasson, klubbchef IF Elfsborg) under studietiden. Skickade sedan CV varje år till Stefan men hörde aldrig något, skrattar han.

– Efter det fick jag jobb på gymnastikförbundet, och därefter träffade jag min nuvarande sambo och blev helt enkelt kvar här i Växjö, säger Johan som numera bytt tillbaka till att jobba på förskola.

Hur trivs du i Växjö?

 – Jag trivs superbra. Det finns en nackdel med att bo här, och det är att det är långt till Borås Arena.

Nuförtiden är det inte bara via det charmanta smeknamnet och alla år i klacken som gör att Elfsborgssupportrar känner till Johan. Han driver nämligen sedan en tid tillbaka Instragramkontot ’Elfsborgs_pixlar’ där han visar upp olika Elfsborgsinspirerade verk i form av pärlplattor.

– Jag började pärla när jag var pappaledig med min andra son. Då pärlade jag och min äldsta. Jag har sedan tidigare ett intresse av retrospel, som till exempel Super Mario och liknande. Vi pärlade riktigt mycket så det gjorde att det blev mycket på hög. Lösningen blev att vi gjorde tavlor och magneter av det, men även det blev det mycket av så vi började sälja lite dessutom, säger Johan och fortsätter:

– Sedan har man ju Elfsborgsintresset, så ju bättre man blev vågade man sig på porträtt och emblem. Jag startade först ett annat Instagramkonto men där vill jag väl inte påstå att folk var så imponerande av Elfsborgsgrejer, så då valde jag helt enkelt att bryta loss det och göra ett separat Elfsborgskonto. Jag tycker det är skitkul, och jag tror att jag inledde med ett porträtt av Marokhy Ndione från hans sena segermål mot Kalmar.

”Den tog nog åtta timmar att göra och krävde 25 000 pärlor.”

– Johan Pettersson

Pärla gör Johan Pettersson så ofta han hinner och kan numera. Men han kommer bara fortsätta så länge han tycker det är roligt.

– Den stora grabben pärlade lite. Där började mitt intresse kan man säga, men sedan var det väl jag som fastnade. Jag har bland annat en tavla som jag gjort till farmor. Ett Elfsborgsemblem på 50 gånger 40 centimeter på en canvas. Den tog nog åtta timmar att göra och krävde 25 000 pärlor.

Det blir lite pärlinköp, då?

– Jag tycker det är värt det, min sambo är väl inte lika övertygad, säger han och tillägger att han genom åren sålt många av verken på olika loppisar.

Johan Petterssons verk pryder väggen där hemma. Foto: @Elfsborgs_pixlar på Instagram.

 

Numera kan man även hitta Johan Petterssons skapelser på och runt Borås Arena.

– Jag träffade Eric (Sjölin) på arenan innan han slutade jobba. Då hade jag en tavla till honom i present. Sedan gick vi in och satte upp lite olika Elfsborgsinspirerade pärlplattor på det nya supportertorget. Det var kul och det närmaste man kommit läktaren på ett tag, ha ha. Bland många olika verk hade jag ett Rasmus Alm-porträtt som åkte upp. Väldigt kul, säger Johan med en längtan i rösten om att en dag få stå på läktaren igen.

Det är tungt och saknaden är stor. Corona-pandemin har tagit hårt på de allra flesta. För Johan har det varit jobbigt att inte kunna besöka Borås Arena och Elfsborgsläktaren. 

– Jag saknar det otroligt mycket. Min äldsta son har varit med i klacken sedan han var ett år. Sedan min lilla har vi inte kunnat ta på match ännu. Barnen är inte superintresserade, men älskar trummor och flaggor. Jag vill inget annat än att få komma tillbaka och dessutom få ta med mina barn.

Och det är alltid klacken som gäller?

– Man sitter inte och kollar på fotboll, det kan man göra vid tv:n.

Vad betyder idrottsföreningen Elfsborg för dig?

– Jättesvårt att sätta ord på det. Men min sambo som inte är fotbollsintresserad för fem öre beskriver det som mitt tredje barn. Så det säger väl sitt, kanske.

Johan ”Blidsberg” Pettersson hemma i trädgården. Foto: Johan Pettersson

 

Det som betyder allra mest för Johan är dock inte hur det går på planen. Att föreningen mår bra och att man får stötta laget på plats är det allra viktigaste, har han insett.

– Det är skitkul att det gick bra i fjol, helt klart. Men det var många som mådde dåligt åren innan. När vi kom tolva var det som när jag började heja på Elfsborg. Jag känner så här; är vi i allsvenskan och ekonomin går bra är jag helnöjd. Man vill bara få kolla igen. Sedan är det bara en jättebonus att få Europa-matcher och medaljer och så. Att få se ett Elfsborg som mår bra och som spelar i Allsvenskan är det finaste för mig. Sedan går man väl kanske också och väntar på vårt utlandsgäng. Drömmen är att få hem ett helt gäng av dem i samma fönster.

Längtan är enorm

Med en försiktighet blickar 35-åringen framåt. Pärlandet är någonting han brinner för och detsamma gäller fotboll på Borås Arena.

– Jag kommer alltid pärla. Men det är inget man försörjer sig på. Jag gör det för att jag tycker det är kul. För egen del hur jag ser på framtiden handlar det om att jag vill att mina barn ska må bra, spela fotboll och heja på Elfsborg. De älskar att göra egna flaggor och jag längtar tills de får ta med dem till arenan.

Och inte på vilken arena som helst.

– Fotboll i allsvenskan på Borås Arena. Då mår jag som bäst. Bara jag får vara där är jag nöjd. Det är en del av ens DNA, helt klart.

Inom kort hoppas Johan Pettersson återigen få bli Johan Blidsberg på Elfsborgsläktaren. Där känner han sig hemma och det är där han vill vara. Det är också där han vill skapa nya minnen. Nu tillsammans med sina två söner.