’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runtom i landet som brinner för IF Elfsborg. Inför varje hemmamatch släpper vi en ny intervju.

Dag har blivit till sen eftermiddag. På ett soligt Ryda Sportfält springer ett stort gäng nioåriga fotbollskillar runt. Vid sidan hörs en tydlig stämma med nya instruktioner. Där står tränaren Joakim Åhman – och där har han stått länge.

Få människor har varit i IF Elfsborg lika länge. Få människor har lagt grunden för lika många unga fotbollsspelare. Joakim Åhman, 43, har vigt mer än halva sitt liv till att vara ungdomsledare i IFE.

– Ja, jag säger nog att det var runt runt 97 som jag började som ledare. De killarna, födda 86, var i gruppen P12, säger Joakim Åhman och fortsätter minnas tillbaka:

– Jag hade slutat spela fotboll. Hade väl provat på att spela lite med Byttorp och körde lite turneringar och så. Men när man istället blev ledare kände man att man fastnade. 

Inledde spelarkarriären i Elfsborg

Men innan dess var det alltså som spelare han fann kärleken till den här sporten. För precis den resa som hans egna unga adepter gör idag – gjorde han själv.

– Jag tror att har minst ett diplom från 83. Så började spela när jag var runt fyra eller fem år gammal i Elfsborg. Sedan har man varit med hela vägen till pojk/junior.

Och under de åren växte också kärleken till IF Elfsborg. Något som fick in pappa Sten-Åke i föreningen.

– Det bara blev så. Intresset för klubben kom av att man spelade där från när man var liten. Sedan kom ju pappa att bli en riktig Elfsborgare på många sätt. Men det var faktiskt jag som började spela fotboll och så kom han in som lagledare från början. Därefter var han fast, berättar Joakim. 

Pappa Sten-Åke Åhman blev minst sagt en Elfsborgare på många sätt. Kanske till och med på alla möjliga sätt. Mångårig ungdomsledare och otroligt omtyckt, framför allt för sitt sätt att se samtliga ungdomar och hjälpa de som behövde stöttning. 

I början av 2000-talet blev Sten-Åke även anställd på föreningens kansli som bland annat transportansvarig. Hans stora hjärta för föreningen och hans sätt att hjälpa alla i föreningen lämnade ingen oberörd. För lite drygt ett år sedan somnade han in i sitt hem, 72 år gammal.

”Joakim håller jag mycket högt”

– Tony Lundqvist, sportchef ungdom

Det stora gula hjärtat lever idag vidare i Joakim. För sådana som Joakim, de växer nämligen inte på träd.

– Joakim håller jag mycket högt. Han har varit här i många år. Han var här till och med när jag började här 96. Han har varit med hela vägen och varit med ungefär samma åldersgrupp hela tiden. Detta är en sådan kille som har ordning och reda. Alla som haft Joakim som tränare, så även min egen son, återkommer till just Joakim när man pratar om sina gamla tränare. Killarna och föräldrarna gillar honom – och har alltid gjort. Det har med hans sätt att göra. Det är ordning och reda, säger Tony Lundqvist, sportchef ungdom i IF Elfsborg.

– När jag är ute i andra klubbar hör jag hur andra pratar om hur tårna pekar när man skjuter och så vidare för barn i den åldern. Då är jag jäkligt glad över honom och det ledarskapet han står för. Det handlar mycket om att barnen ska må bra, ha roligt och inte bara massa avancerade övningar. Han skapar glädje på sitt sätt genom att vara just Joakim. All cred till honom. 

Tony Lundqvist avslutar:

– Jag har bara positivt att säga om honom. Det är en sådan kille som man är nöjd över att ha i verksamheten. En perfekt första inkörsport i IF Elfsborg med vad vi står för och våra värderingar. En hyvens kille på alla sätt och vis.

Egen stol på arenan

Joakim Åhman är idag bosatt i Sandhult, jobbar på Ellos och bor tillsammans med sambon Cristina och de två fotbollsspelande barnen Teodor, 11, och Elliot, 17. Den senare av de två barnen spelar dessutom i IFE:s U17-lag. Det blir helt enkelt mycket fotboll – och det blir mycket Elfsborg. På Borås Arena har han till och med en helt egen plats.

– Vi var ett gäng som fick en egen stol när arenan invigdes. Så på den står mitt namn. Jag längtar tills jag får sitta där igen, säger Joakim.

Nog var det ett tag sedan nu. Att se på fotboll är en av många saker Corona-pandemin satt stopp för.

– Jag saknar det verkligen. Man går och väntar tills man får se fotboll live igen och känna den där atmosfären och få heja på lite. Sitta där på Borås Arena, käka lite godis och snacka lite skit med de runt om en. Man har inte pratat med de människorna på jag vet inte hur länge, säger han och betonar att han försöker se alla Elfsborgs matcher:

– Är man inte på arenan kollar man på teven. Jag kanske inte åker på bortamatcherna, men när det är hemma vill jag vara på plats.

Vad betyder den här klubben för dig?

– Mycket. Det blir ju en del härligt gnabb när man håller på en fotbollsklubb. Går det bra är det inte många som hör av sig eller säger något. Går det dåligt får man höra det, speciellt från folk som håller på IFK. Då dyker de upp på jobbet. Men jag kan säga som så att under förra året var det dock skralt med IFK:are som sa något, skrattar han.

Han fortsätter:

– Det är verkligen “Vi tillsammans” här. Det är ändå lilla Elfsborg, om man kan säga så. Elfsborg är ändå inte på samma nivå som storlagen. Det får man alltid höra. Men det går att visa att vi också kan spela på våra premisser. Man behöver inte ha mycket pengar, man behöver inte vara ett storstadslag. Det gäller att hitta guldkorn, talanger. Inte bara köpa in för köpandets skull.

”Trivs hur bra som helst”

Corona-pandemin har naturligtvis även ställt till det en del för Joakim Åhmans egna gäng, pojkar 9. Men nu siktar de på att snart köra igång igen. Det har han längtat efter.

– Jag trivs hur bra som helst med det här, och har nog alltid haft lätt för barn. Det är inga problem att säga ifrån. De lyssnar. Jag kan nog verka lite rak och skarp, men de lyssnar och tar till sig hur bra som helst. Det tycker jag är roligt att se. De kommer när de är sju år, och sedan kör vi på med många olika övningar. När de är i slutet innan de går upp till P10, så ser man vilken enorm skillnad det. Det driver mig, att få se den utvecklingen. De blir så stolta och man ser att övning ger färdighet. 

Ungdomsledare sedan några år innan millennieskiftet till trots ser 43-åringen inget slut på den resan. Han älskar det han gör.

– Jag har faktiskt aldrig någonsin haft en tanke på att sluta.

Därmed kommer Joakim Åhmans stämma ljuda även framöver när den yngsta gruppen pojkar ska lotsas in i fotbollen. Det är barnen, föräldrarna, kollegerna och hela IF Elfsborg väldigt glada för.