’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runtom i landet som brinner för IF Elfsborg. Inför varje hemmamatch släpper vi en ny intervju.

En inte helt svårövertalad Isak Edén blev under en av alla bortaresor tillfrågad om att bli ordförande i Guliganerna. Svaret blev naturligtvis ja, arbetet påbörjades och allt kändes bara hur bra som helst. Men sedan, mitt under en redan jobbig Coronapandemi, kom ett tungt cancerbesked – och livet tog både en oväntad och hastig vändning.

Isak Edén, 28, är ett välkänt namn inom Elfsborgskretsar. Naturligtvis mycket tack vare åren som ordförande i supporterföreningen Guliganerna – men också tack vare alla år som “vanlig” supporter. En minst sagt hängiven sådan, för att kort beskriva denna drivna göteborgare.

Följde med pappa till Borås

Allt hade sin början i Mölnlycke, en klassisk villaförort till Göteborg. Det är nämligen där Isak Edén föddes år 1993, och det är där han är fostrad och uppvuxen. Fem år gammal fick han för första gången följa med och kolla på pappa Gunnars favoritlag, IF Elfsborg. Därefter satte intresset fart – och har egentligen bara ökat och ökat. 

– Jag hade väl inte så mycket till val kring vilket lag jag skulle börja hålla på, vilket man såklart är glad för idag, säger Isak Edén glatt.

Han fortsätter berätta om de tidigare åren som Elfsborgare:

– Det blev mer och mer fotboll, och mer och mer Elfsborg, ju äldre man blev. Skaffade mitt första årskort när jag var 15-16 år gammal och haft varje år sedan dess. Farsan skaffade också sitt första årskort i samma veva så vi har åkt på många matcher ihop. Vid den åldern gjorde jag också mina första bortaresor med Guliganerna, och det blev naturligt att även bli medlem där.

Intresset för att titta på fotboll blev bara större. Men att själv spela har aldrig riktigt lockat.

– Nej, alltså jag spelade egentligen inte fotboll som ung. Eller jag spelade fram tills jag var typ elva år, men tyckte aldrig att det var speciellt roligt. Där jag är ifrån är det innebandy som gäller, och så blev det även för mig. Innebandy spelar jag än idag, nu i division 2-laget Hovås. Ändå en hyfsad nivå.

Elfsborg går alltid först

Vad går först om innebandyn krockar med Elfsborg? 

– Elfsborg går först. Alltid. Det är egentligen Elfsborg som prioriteras högst hela tiden. Jag försöker lägga mitt jobbschema efter matcherna och likaså mina semesterveckor. Det finns en tydlig prioritering där.

Varför tror du att du fastnade så för supporterskapet och för IFE?

– Ju mer intresserad man är, desto roligare blir det. Intresse föder intresse. Hela tiden åkte man på ännu fler matcher och lärde känna ännu fler människor. Det här blev en helt ny gemenskap. Ingen från min uppväxt direkt som höll på IFE. För dem var det ett par skitlag från Göteborg som gällde, säger han och skrattar till.

Intresset och supporterskapet stannade dock inte bara på den nivån för Isak Edén. 2017 blev han nämligen invald som ordförande för Guliganerna. Vägen dit gick minst sagt undan.

– Den resan gick egentligen från att jag gick på matcher till att bli ordförande. Lite så faktiskt. Jag hade inte suttit i styrelsen innan, men jag hade väl hintat för valberedningen om att jag på sikt kunde tänka mig att gå med i styrelsen. Det ska väl tilläggas att jag sedan inte direkt var jättesvårövertalad. Jag behövde lite betänketid, men det var inget svårt val, säger han.

Arbetet inleddes omgående och efter en kort tids acklimatisering kom en fråga om matchtröjans utseende att bli ett viktigt ämne för diskussion.

– Det var en ganska ny styrelse överlag när jag tog över, skulle väl säga att hälften var helt nya. Så inledningsvis handlade det främst om sätta rollerna i styrelsen, veta vad vi vill och hur vi ska uppnå det. Sedan är det alltid mycket mer än vad som syns utåt. Dialog med klubben, andra intresseorganisationer och polis bland mycket annat. Sedan väldigt direkt för vår del, alltså den nya styrelsen, var ‘matchtröjagate’ den stora, nya pucken. Och det ledde ju som vi minns till något väldigt bra. Det hade inte hänt om det inte blev en viktig fråga från vår sida, minns Isak tillbaka.

Viktigt med debatt

Han utvecklar:

– Som alltid med debatter gäller det att skilja på sak och person. Guliganerna vill alltid Elfsborgs bästa. Sedan kan det vara så att man kan ha olika syn på saker och ting. I grund och botten är allt vi varit arga, om man kan kalla det så, på genom åren är det för Elfsborgs bästa. Majoriteten av gångerna tycker vi exakt likadant och samarbetar jättebra, det är viktigt att tillägga. Det har alltid varit ett otroligt bra samarbete.

Under alla år som supporter och ordförande i Guliganerna har det blivit en hel del resor – både inom Sveriges gränser och runt om i de europeiska länderna. Och man märker tydligt att det är just Europa-resorna som betytt oerhört mycket för Isak Edén.

– Man har ju varit på några Europa-förluster som svidit otroligt mycket. Nu var jag lite för ung och fattig för Valencia, Napoli och så vidare. Men Ålesund brota, Odd borta. Rio Ave borta var jag på, den var väldigt tung. Men det är trots det utan tvekan guldkanten på supporterskapet att få göra de resorna. Det var till exempel otroligt mäktigt att se Elfsborg på Celtic Park. Det är en häftig arena som man sett mycket under ens uppväxt på teve och att sedan få se IFE där var mäktigt. Riktigt mäktigt.

Flög hem från London

Sedan har naturligtvis alla framgångar och upplevelser på hemmaplan etsat sig fast starkt i mannaminnet.

– Det är klart att guldåret 2012 var något alldeles extra, och där sticker Mjällby-matchen naturligtvis ut. Jag bodde i London då, så jag flög till Sverige för att vara på plats när guldet säkrades. Landade i Göteborg och tog bussen till Borås, upplevde det hela och sedan flyget hem igen.

Vad gjorde du i London?

– Jag bodde där för att jobba och gå på fotboll. Inte dumt alls, skrattar Isak.

Han fortsätter berätta om de finaste stunderna:

– Cupfinalen 2014 är också ett starkt minne. Sedan när det kommer till bortaresor är det de mindre resorna där resultaten kanske inte är i fokus nu i efterhand som man minns mest. Minibuss till Sundsvall, storbuss till Östersund. Små guldkorn, helt enkelt. Det man vill uppnå med supporterskapet. Det är därför man sätter sig på bussen och åker de här långa resorna. Det ger så otroligt mycket.

Har du haft någon favoritspelare genom alla år du följt laget?

– Det är såklart svårt att inte nämna Anders Svensson. Men för egen del är det också en del spelare under de senare åren som fått en plats nära hjärtat. Viktor Claesson, Oscar Hiljemark, Niklas Hult. Spelare man sett hela vägen från Gothia Cup. Jag var ofta på plats under Gothia Cup för att kika på de yngre och att sedan få följa några av de spelarna upp till a-laget är häftigt. Arber Zeneli också och nu även Marokhy Ndione. Sådana spelare. Men om jag ska försöka välja så säger jag Zeneli och Claesson i modern tid – och givetvis Per Frick. Per Frick älskar jag.

Ett tungt cancerbesked

Allt det härliga och allt det lyckliga kring supporterskapet fick sig dock en rejäl törn i och med pandemin och dess följder. Inte längre kunde man få se laget på plats. Det han och så många andra så länge brunnit för. 

För Isak Edén skulle det dock bli desto tyngre än så. Sommaren 2020 – mitt under brinnande pandemi – drabbades han av testikelcancer.

– Den sommaren gjorde jag min första operation och fick då beskedet. Sedan dröjde det kring vad jag skulle få för behandling, minns han. 

Då tvingades den då 27 år unga Isak Edén att skifta fokus. All kraft behövdes för det viktigaste av allt; det egna välmåendet. I den vevan klev han också av som ordförande för Guliganerna.

– Det närmade sig väl egentligen ett bra läge att släppa ordförandeskapet och få in nya krafter efter fyra år på posten. Men det här blev ett lite mer abrupt slut än planerat då jag började med cellgifter. Det hade inte gått att kombinera. Inte en chans. Behövde all energi.

Hur var det att få det beskedet som 27-åring?

– Det var jobbigt såklart. Sedan har man fått mycket stöd från vänner och familj men också från Guliganera och Elfsborg. Det ger energi att orka med dagen. Sedan var det också extra jobbigt att inte känna kraften från vetskapen om att man kommer få kunna gå på match igen sedan när man är frisk. När man ligger där behövde man tänka positivt och då blev det allt som oftast att tankarna vandrade till fotbollen och IF Elfsborg. 

”Vi är en familj och vi håller alltid ihop. Det är fantastiskt fint”

– Isak Edén

Han fortsätter berätta:

– Behandlingar med cellgifter blev det i tre månader och sedan var det en större operation efter det. Så jag skulle säga att det blev fem långa månader där det var intensivt. Det man kan säga om testikelcancer är att det är goda prognoser men jobbiga behandlingar.

Operationen och behandlingarna var lyckade. I början av mars i år kom beskedet han, och hela fotbolls-Sverige, hoppats på. Isak Edén hade krigat sig igenom cancern, och det mitt under en brinnande pandemi. I IF Elfsborgs hemmamatch mot Helsingborgs IF mot slutet av säsongen i fjol prydde uppmaningen ‘Keep the faith Isak’ arenans reklamskyltar. På Twitter öste varma lyckönskningar in från människor över hela Sverige.

– Det var otroligt fint att se. Verkligen inget man hade förväntat sig. Allt sånt piggar upp, helt klart. Sedan var det svårt att visa uppskattning där och då men det värmer verkligen. Föreningen och alla supportrar tar hand om varandra. Det är en klyscha, men vi är en stor familj. Det finns andra som drabbats av liknande besked eller ännu värre. Vi är en familj och vi håller alltid ihop. Det är fantastiskt fint.

Cancern är borta men Isak Edén är ännu inte helt friskförklarad. Men det ska han bli. Och snart är han också förhoppningsvis tillbaka där han hör hemma. Hemma på Borås Arena.

– Jag saknar det otroligt mycket. Nu inför matchen mot Kalmar FF var vi i Guliganerna på plats utanför arenan för att peppa spelarna. Jag kan väl säga så här, att det var extremt märkligt att vara vid Borås Arena, peppa spelarna och sedan åka därifrån när det väl var dags för match. Det är fel på så många sätt.

”Fotboll ska upplevas live”

Pandemin och saknaden av att vara på plats tär på honom. 

– Man försöker göra allt man kan för att hålla intresset brinnandes. Men det är svårt. fotboll ska upplevas live. Inte på teve.

En av de saker han för tillfället gör för både sin egen skull och för andra Elfsborgare i hopp om att bidra till att intresset fortsätter vara starkt för klubben är en podcast. Gulsvart Elegans, heter den.

– Det började egentligen från början med att vi var ett litet gäng som åkte på matcherna och spelade då in podd i bilen på väg hem. Vi tänkte att om vi ändå sitter och tjötar hela vägen hem och analyserar matchen så kan vi lika gärna spela in det. Nu har det fortsatt med allt mer poddande. Vi vill kanalisera intresset och då är det bra med projekt. Förhoppningsvis bidrar det också till att fler får ännu mer Elfsborg i sina kanaler. Man är ofta irriterad på att det skrivs för lite om Elfsborg, då får man hitta egna sätt.

Nyligen kom beskedet att det inte blir fler än åtta åskådare på arenorna innan EM-uppehållet som hägrar. Men när det väl är ljusare tider och det börjar släppas på ska Isak Edén dit. Även om det inte kommer att vara som det varit.

– Det kommer inte bli på riktigt förrän det blir på riktigt. Nu tar man allt man får. Kan vi släppa in 100 personer ska vi göra det. 

Men du tror att det kommer gå tillbaka till det normala igen?

– Det är jag övertygad om. Det går inte att tänka på något annat sätt. Vi ska tillbaka till läktaren. Allihopa.