’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runtom i landet som brinner för IF Elfsborg. Inför varje allsvensk hemmamatch släpper vi en ny intervju.

Tidigt hittade han kärleken till IF Elfsborg via sin morfar. På senare år är det tillsammans med nästa generation han följer Di Gule på landets alla allsvenska läktare. Från och med i år är han dessutom målvaktstränare för såväl dam- som pojklag i föreningen. 

För Anders Eliasson, 53, är det Elfsborg dygnet runt.

Som född och uppvuxen i Borås stod det snabbt klart vilket lag det var som gällde för Anders Eliasson. Mycket tack vare morfar, i och för sig. Morfar var nämligen Elfsborgare ut i fingerspetsarna och ville naturligtvis föra det supporterskapet vidare.

– När jag var två-tre år tog han med mig till Ryavallen för första gången, pekade på de gula och sa att ‘dem hejar vi på’, minns Anders Eliasson.

Han fortsätter berätta:

– Jag fortsatte gå på matcher med min morfar fram till att jag var runt tolv år, då började jag ställa mig på ståplats på egen hand. Jag var fortfarande där med morfar, men tyckte att det såg lite mer häftigt ut på andra sidan på ståplats. Så han satt på sittplats och jag var på ståplats.

Lånade mormors bil

Så fortsatte sedan ungdomsåren fram till dess att Anders hade hunnit fylla 20. Då hade den egna fotbollskarriären, som målvakt, börjat ta allt mer tid och tyvärr gällde det att prioritera något av det.

– Under de kommande 10-15 åren där var jag egentligen inte med i klacken någonting. Tittade vid sidan om och följde laget så mycket det bara gick. Många hemmamatcher, men inte lika frekvent på bortamatcherna. Minns att jag ibland tog mormors bil för att åka på de bortamatcherna jag kunde, men då var det på egen hand.

– I mormors gamla bubbla, säger han och skrattar till.

Fotbollsmålvakt hade han varit hela livet och det var en karriär han som tidigare nämnt verkligt gav chansen. År 1993 gick axeln ur led, och därefter kände han själv att det aldrig riktigt blev bra igen. Istället tog en ny karriär vid.

– Under början av 2000-talet blev jag målvaktstränare och varit det i klubbar runtom i Borås. Jag blev helt fast. Det var något som verkligen passade mig.

Klacken kom till honom

Efter att den egna fotbollen inte längre upptog lika mycket av tiden i Anders liv blev besöken på Elfsborgs matcher återigen allt mer frekventa. Han ställde sig dock inte omgående i klacken igen, utan på den motsatta sidan på Ryavallen. Men han behövde aldrig återgå till klacken – klacken kom till honom.

– Ja, ha ha. Jag stod ju på den andra sidan då jag inte var så aktiv. Men helt plötsligt hade det bestämts att klacken skulle byta sida, och jag hade ingen aning. Men det var ju bara att stå kvar och sjunga än mer. Sedan dess har jag varit fast där i klacken igen.

– Det var också en tid där klacken växte otroligt snabbt, och där en ny generation var på väg in.

Därefter, år 2005, kom Borås Arena till liv vilket var ett otroligt lyft för såväl stad som förening. Då blev det visserligen två år med seriebiljett på sittplats med den äldsta sonen, men sedan tillbaka till ståplats igen.

– Från det året har jag i princip sett allt. År 2008 föddes min yngsta son och han är helt frälst. Så jag och han har väl under de senaste tio åren varit på alla arenor som går att besöka i Sverige, i princip. Det roligaste han vet är minibussresorna, säg till typ Östersund.

Då känns det som att du lyckats med din fotbollsuppfostran?

– Det kan man lugnt säga, ha ha. Äldsta sonen var med ett tag och dottern har väl inte haft något större intresse. Men min yngsta son Erik är med hela tiden och tycker det är helt fantastiskt.

Fina minnen med morfar

Men grunden lades alltså av Anders morfar. En person som av naturliga skäl betytt mycket under uppväxten. Tillsammans delade otroligt många fina stunder tillsammans.

– Morfar, som föddes 1895, blev hela 98 år gammal. Han var faktiskt bara nio år gammal när IF Elfsborg bildades. Han har berättat så otroligt många härliga och häftiga historier, till exempel som när de cyklade till Göteborg och tog tåget till Halmstad för fem öre, säger han och fortsätter berätta:

– Morfar har hållit på Elfsborg sedan den dagen klubben bildades. Han dog 1993. Ett av mina lite mer komiska minnen jag har från de senare åren är från när vi spelade kvalmatch mot Häcken borta på Ullevi. Då spelade Elfsborg i blå bortatröjor, det var nämligen ett år de frångick de röda dräkterna. Då satt vi högst upp på Ullevi och han var 87 år gammal. Efter den första halvleken ledde Elfsborg med 1-0 och hade spelat ganska bra. I halvtid pratade han mycket om att Elfsborg var för dåliga och inte alls presterat. Då hade han trott att Elfsborg hade varit Häcken hela halvleken. Han klagade som fasen, och vi fick oss ett gott skratt. Det var ett roligt minne. 

– Det kan också ha varit hans sista match.

”En fantastisk resa”

Mycket har hänt sedan Anders Eliasson hand i hand med morfar besökte Ryavallen för att titta på IF Elfsborg för första gången. Idag är klubben något annat än då – och Anders kan stolt blicka tillbaka på en tid av utveckling och förädling på precis rätt sätt.

– Det är en helt fantastisk resa, och det man får uppleva nu är helt magisk. Ska jag vara helt ärlig så mådde jag nästan som sämst 2007-2010 när vi inte vann SM-guld med de trupperna och de förutsättningarna vi hade. Det är nästan de sämsta åren med tanke på det. Vänder man på det så är 2020 och 2021, bortsett guldåren naturligtvis, kanske de bästa sett till förutsättningarna. De här två sista åren är verkligen helt fantastiska. Förra året slår ju nästan 06 och 12, rent prestationsmässigt sett till förutsättningarna. Synd att man inte fick se och uppleva det året live. 

”Folk skrattar alltid, men mellan säsongerna 2007 och 2010 borde det varit minst två SM-guld i min mening.”

– Anders Eliasson

Han fortsätter:

– Men totalt sett är det ju utan tvekan fantastiskt från där vid 05 när nya arenan stod färdig fram till där vi är nu. Bara att lyfta på hatten att Stefan (Andreasson, klubbchef) och gänget för vad de har åstadkommit. Makalöst. Det är även helt galet vad Jimmy (Thelin, manager) åstadkommit med laget de här åren.

Anders Eliasson trodde på än fler guldmedaljer mellan guldåren 2006 och 2012.

– Folk skrattar alltid, men mellan säsongerna 2007 och 2010 borde det varit minst två SM-guld i min mening. Jag var inte lika nöjd trots att vi var med i toppen hela tiden. 

”Går det dåligt mår jag skit”

Prestation och resultat är alltid prio ett för Anders i sitt supportande. Hur trevligt han än har det på läktaren är det som händer på planen anledningen till att han planerar sitt liv efter IFE. 

– Det var inte ett bra 2019 och då var man rätt trasig. Elfsborg är nummer ett. Jag går och tittar på Elfsborg för att det är Elfsborg. Går det då dåligt mår jag skit.

– Det är helt klart kul att träffa människorna, snacka skit, åka på bussresor, men nummer ett är att se Elfsborg. Det kan absolut få gå dåligt på planen, det har det gjort många år, men de åren var också förutsättningarna andra och jag kan då acceptera det på ett annat sätt. Men nu mår man hur bra som helst, tack vare de senaste årens otroliga prestationer.

Har du något favoritminne från alla år?

– Ett av mina tydligaste och finaste minnen jag har är när jag går nedanför Ryavallens sittplatsläktare. Då är omklädningsrummet där innanför, och jag tittar åt det hållet. Jacki Mattsson hejade och blinkade åt mig. Ett sådant minne som verkligen etsat sig fast och betydde mycket för en då sex-sju år gammal grabb som jag då var. 

Saknat Borås Arena

– Från fotbollsplanen finns det så mycket. Men jag måste säga år 1979 i Göteborg när Elfsborg vann med 2-1 mot IFK Göteborg. Jag var tolv år och Ullevi var helt fullsatt. Det var häftigt.

Mycket har varit sig olikt under föregående säsong och inledningen av den här säsongen. Men mot Örebro SK var Anders Eliasson, tillsammans med ett par tusen supportrar, tillbaka på Borås Arena.

– Det var helt underbart. En fantastisk känsla, ärligt talat, att äntligen få se det live. Alla levde till sitt fulla jag och det märktes att många längtat.

Och tillställningens manus kunde inte ha skrivits mycket bättre, va?

– Vad ska man säga? För den som inte upplevt det där, det är synd om den personen. Jag fick uppleva det mot Kalmar när Ndione tryckte in 2-1. Men det här var snäppet bättre. En stor förtvivlan vid den sena kvitteringen och sen pang. Skönaste segrarna som finns. Går inte att beskriva, säger Anders Eliasson och syftar på Frederik Holsts vinnande 2–1-mål mot ÖSK i den sjunde tilläggsminuten.

Elfsborg dygnet runt

Utöver den stora talangen att sjunga fram IF Elfsborg till segrar har Anders på senare tid även kunnat bidra med sitt målvaktskunnande. Han är numera målvaktstränare i såväl ett par pojklag, varav ett där yngsta sonen spelar, som i damlaget.

– Det är jättekul. Riktigt kul att vara med i damlaget också, att få möjligheten att vara med på deras resa nu från början. Där trivs jag mycket bra. Det är en riktigt bra ledarstab och tjejerna är superduktiga. 

Går det att beskriva IF Elfsborgs betydelse i ditt, och nu även din sons, liv?

– De här senaste åren är det allting. Vi planerar allt efter Elfsborg. Matcherna är det första som skrivs in i kalendern, avslutar Anders Eliasson som nu ser fram emot att lämna, om än tillfälligt, campingsemestern under lördagen för att återigen ta sig till Borås Arena.