För alltid gul och svart: Fanny Lindroth
Publicerad: 2022-05-07 14:59’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runt om i landet som brinner för IF Elfsborg. Vill du läsa någon av de 15 intervjuer som gjordes i fjol, klicka här!
För Fanny Lindroth har det alltid varit IF Elfsborg. Förre Elfsborgsprofilen Bengt Lindroth, tillika Fannys morfar, lade grunden i tidig ålder – och nuförtiden är det fullt ös med matcher, fotograferande och dessutom arbete med Per Frick som chef.
Men vi tar det från början. Året var 1996 när Fanny Lindroth kom till världen. Uppväxten spenderades tillsammans med mamma och pappa hemma i Gånghester.
På ett eller annat sätt har IF Elfsborg alltid funnits i hennes liv – och det började redan där och då. Morfar Bengt Lindroth, som dessvärre lämnade oss för snart fyra år sedan, spelade i klubben 1956-1964 och var en del av det hjältelag som bärgade guld år 1961. Fotboll och i synnerhet då IF Elfsborg har också alltid varit viktigt för hela familjen. Mamma och morbror har också de varit aktiva, där den senare även spelat i föreningen.
– Även om hela familjen är riktigt inbitna skulle jag nog säga att jag är väl den som är mest intresserad, säger Fanny Lindroth och minns tillbaka på tiden där intresset växte som snabbast:
– Jag kan inte säga om det var första matchen på Elfsborgsläktaren, men ett tydligt minne jag har från någon av de första matcherna där var med en tjejkompis och två killkompisar. Jag kommer nämligen ihåg att ‘Tranan’ (Andreas Tranlöv) gjorde ett så otroligt starkt intryck. Han höll igång allt och alla och skrek hela tiden, och så vann Elfsborg också den matchen så det blev otroligt minnesvärt. Jag minns också att jag var lite rädd för honom, och det är extra kul i och med att jag idag till exempel sitter på uppladdningar med honom och kommer på nya ramsor ihop. Jättekul var resan här tagit en som person.
Samlade bollar med Keene
Det finns också ett annat starkt minne från den tiden, när hon var runt 12-13 år, som byggde supporterskapet än starkare.
– Vi var på en träning. Jag minns inte om det var en öppen eller om vi i laget blev inbjudna, typ. Vi kollade i alla fall på den och sedan fick vi hjälpa till att samla in bollarna. Då fick jag springa bredvid James Keene och göra det. Det var så mäktigt.
Sedan var hon fast. Elfsborgsläktaren blev hennes nya, trygga plats. Det var också där hon och hennes kompisar alltid visste att de skulle umgås – och träffa nya bekantskaper.
– En liten andra familj, skulle man kunna säga. Det blev en gemenskap som var så härlig. Man träffade likasinnade, även om alla hade olika jobb och bakgrund. Och det var också ett väldigt trevligt sätt för mig och mina kompisar att alltid ha en stående tid, där vi visste att vi skulle hänga, berättar Fanny som i höstas flyttade till Göteborg för studier och för att vidga vyerna.
”Alla känner alla”
Vad betyder IF Elfsborg för dig?
– Elfsborg har gett mig otroligt mycket. Allt från när jag var ung i form av vänner och glädje – och sedan är det så kul att följa ett lag och vara en del av någonting. Det jag tycker är underbart är att det är en storklubb i liten stad, så alla känner alla på något sätt och man kommer dessutom nära laget. Alla ser alla.
En stor del av Elfsborgshjärtat finns också via morfar Bengt. En person som betydde väldigt mycket för henne.
– Mycket av det jag gör är att följa morfars fotspår och i det hylla honom. Han tog Elfsborg så långt och det är så roligt att jag kan hålla hans anda uppe. Jag var jättenära min morfar och när jag var liten var jag där varje torsdag. Tydligen kollade vi på Lejonkungen varje vecka, och jag grät likaså vid samma tillfälle varje gång. Och ja, han fick trösta mig vid samma tillfälle varje gång, säger hon och man kan riktigt höra det varma leendet.
Hon fortsätter:
– Morfar har alltid varit på alla mina matcher. Jag har alltid varit väldigt nära både morfar och mormor. Mormor är kvar och vi har ett fint och starkt band. Det är häftigt att vara hemma hos mormor och stå och kolla på morfars guld i hans lilla vitrinskåp. Jag tycker också att det är häftigt att de har guldlaget upptryckt så stort på arenan och i Guliganernas shop. Förutom att i det fotot, som är taget från en tidning, så står det Leif istället för Bengt då, ha ha.
Allsvensk debut – som fotograf
Det riktigt stora intresset i livet för Fanny Lindroth är fotografering. Utöver IF Elfsborg, givetvis. Helst kombinerar hon de båda, som till exempel för några veckor sedan när hon debuterade som allsvensk matchfotograf. Det var i premiären när Di Gule mötte Mjällby AIF. Bilderna som sedan bland annat delades i sociala medier möttes av stor entusiasm.
– Det var väldigt roligt att fota min allsvenska debut. Responsen var överväldigande, och jag är så tacksam. Jag försöker vara väldigt ödmjuk, men jag tycker det är så roligt. Att få den responsen är fantastiskt, och inte vad jag förväntade mig även om jag är väldigt glad för det, säger hon.
Det finns ytterligare ett sätt hon kombinerar sitt fotograferande med just IF Elfsborg. Hon har nämligen anställts som fotograf för ett klädföretag i Borås.
Vem som är chef där? Per Frick!
– Det är ett väldigt roligt företag och man har väldigt fria tyglar. Kul att det är ett klädföretag som ändå har så tydliga kopplingar till fotboll.
Hur är det att ha Per Frick som chef?
– Det är såklart lite nervöst men framför allt är det jättekul. Grabbarna på kontoret vet ju att jag är lite ’starstruck’, så när han kommer blir de andra helt tysta när vi ska prata för att se mig bli stressad. Så skrattar de sedan gott åt det. Men det är en riktigt härlig stämning där. Per är jätteduktig på det han gör, och det är superkul att jobba med honom, säger hon.
Från podd till styrelse
Just nu är hon också inne i slutfasen av studierna – vilket gör att det minst sagt är fullt ös. Men att vara på plats på så många matcher som möjligt är fortsatt högt prioriterat.
– Jag försöker planera mitt schema efter hemmamatcherna, och så försöker jag åka med på de bortamatcher jag kan. Bortamatcher är jättetrevligt och jag försöker åtminstone att åka på närliggande. Och om det passar så de andra också.
Guliganerna är Fanny en del av sedan länge. Under en period satt hon dessutom i styrelsen.
– Runt 2017 startade jag en podd om Elfsborg där även spelare gästade. Vi började intervjua de olika föreningarna på Elfsborgsläktaren, och sedan fick jag och Erika, som jag hade podden med, frågan om att gå med styrelsen.
Där blev det två år.
– Det var väldigt roligt, men jag hade inte tillräckligt med energi över och då var det bättre att det togs över av andra. Och det ska sägas, att det görs jäkligt bra av alla inblandade där. Jag hjälper till vid sidan om med det jag kan, säger hon och fortsätter hyllningen av Elfsborgssupportrarna:
– Det är gött gäng och vi kämpar på med de medel vi har. Vi är inte störst, men vi har glöden – och det är det som är det viktiga. Att vi vill göra någonting väl för laget. Vi kämpar på, i vått och torrt och i med- och motgång.
Simon Olsson en favorit
Har du något favoritminne från alla år som Elfsborgare?
– Spontant tänker jag på något från Lasse Nilsson när han spelade här. Men jag skulle nog ändå säga ett ganska nutida sådant, och det är när vi besegrade Djurgården på bortaplan med 3–0. Det var en riktigt kul match att vara på plats på, minns Fanny.
Någon favoritspelare på planen?
– Min favoritspelare är Simon Olsson, måste jag säga, även om Per Frick är chefen, ha ha. Men jag tror nog att många i klacken är med mig på den. Simon Olsson är fantastisk.
Livet som fotbollssupporter går upp och ned. Vissa år går allt som på moln medan det andra år är desto tyngre. Men nu ser Fanny Lindroth en stadig uppgång och hon vågar drömma om en framtid kryddad med medaljer av ädla valörer.
– Det har absolut varit upp och ner, men mycket glömmer man snabbt. Visst kommer man ihåg de djupaste dalarna likväl som de högsta topparna. Men något jag tycker är kul i år är att vi inte bara har en bra startelva, utan en trupp som är bra. Nu har vi så mycket förtroende i laget och vi alla är så stolta över laget. Vi är väldigt nöjda med att det inte bara är en bra inlånad elva. Man litar fullt på Jimmy Thelin och gänget och vi är väldigt stolta över allt oavsett var vi landar i år.
Vad drömmer du om?
– Guld, för tusan!
I år?
– I år, absolut! Allt är högt och lågt i alla lag så här långt. Jag är positiv och tror stenhårt på det här laget. Det finns ett stort hopp och det syns att alla verkligen vill prestera, avslutar Fanny Lindroth.
