För alltid gul och svart: Kim Eriksson

Publicerad: 2022-05-21 11:37

Kim Eriksson innehar en svit som heter minst sagt duga. Han har nämligen inte, pandemin borträknad givetvis, missat en enda allsvensk hemmamatch sedan Borås Arena stod klar 2005. Lägg därtill bortaresor, styrelseuppdrag i Guliganerna samt att lillebror Linus är målvaktstränare i A-laget, så förstår man snabbt att det är IF Elfsborg dygnet runt.

Kim Eriksson föddes år 1988 i Kinna. Ja, precis. Johan Larssons Kinna.

– Det är viktigt att påpeka, säger han och skrattar gott.

Där växte han upp med mamma, pappa och två yngre bröder, Linus och Erik. I yngre tonåren fick han också för första gången kontakt med Idrottsföreningen Elfsborg.

Fastnade för tifot

– Linus påstod att det är tack vare mig han håller på Elfsborg, ha ha. Det var så att jag och han hakade på någon match år 2001, och sedan åkte vi på fler och fler matcher kommande åren. Runt 2004 gjordes det en massa tifon kring matcherna och via internet och gamla klassiska MSN fick jag kontakt med en kille som heter Tobias Bornefalk. Jag blev väldigt intresserad av tifodelen och via honom lärde jag känna en grupp människor i tifogänget. Det var otroligt roligt och det finns egentligen väldigt många namn att nämna där som bör lyftas, berättar Kim Eriksson och minns tillbaka på en tid där han på riktigt fastnade:

– Jag och Linus fortsatte gå en del ihop och jag började egentligen så småningom gå på allt. Guldåret 2006 såg jag alla 26 matcher. Då började jag också lära känna människor som blev, och är även idag, mina vänner.

2009 gick flytten in till Borås. Där fanns vännerna, studierna och inte minst IF Elfsborg. Det är ståplats och Elfsborgsläktaren som gäller – och där känner han sig minst sagt hemma. Sedan Borås Arena stod redo för allsvensk fotboll 17 april 2005 (seger mot Örgryte IS, 1–0) har Kim Eriksson varit på varenda hemmamatch i Allsvenskan. Varenda en.

– Utöver pandemin, såklart. Men alla matcher man har fått tillåtelse att vara på plats, skrattar han.

Gemenskapen viktig

Han fortsätter:

– Nu på senare år har jag inte direkt missat så mycket på bortaplan heller. År 2019 var jag på alla bortamatcher förutom AFC, och det var ju för att det var en bojkott från Guliganernas sida. Innan dess blev det kanske åtta-tio stycken per säsong, men det året blev en rejäl nytändning för mig gällande resorna och nu är jag på varenda en.

Vad är det som gör att det blivit så viktigt för dig?

– Jag brinner precis lika mycket för Guliganerna och gemenskapen på läktaren som för IF Elfsborg på planen. Gemenskapen vi har är minst lika viktig som fotbollen, och man lär känna väldigt många människor längs vägen. Jag menar, på de 17 år som jag varit med så hinner det bytas ut en del folk. Även om flera från 2004 fortfarande åker aktivt har jag lärt känna väldigt många nya bra personer. Många som åker idag var liksom nio-tio år gamla när jag började åka.

Det är också ett stort åldersspann, berättar Kim. Något som han tycker ger en fin extra krydda på det hela.

– Vi var ju nyligen i Uppsala. I min buss skulle jag säga att det var människor i åldrarna 15 till 65. Det är så härligt. Många känner många – och alla pratar med alla. Det är ett riktigt bra klimat. Elfsborgsfamiljen är ett ord som används av många, och det beskriver det hela riktigt bra. Vi alla är verkligen en familj.

Sitter i styrelsen

Även den egna familjen är väl involverad i IF Elfsborg. Föräldrarna, som egentligen inte kommer från någon större fotbollsbakgrund, blev även de intresserade i takt med att sönerna blev det och har nu årskort. Lillebror Linus Eriksson är numera hyllad målvaktstränare i IF Elfsborgs herrlag och yngsta brorsan Erik är den han går med på matcherna.

– Det blir såklart mycket Elfsborgssnack med övriga i familjen. Har vi inget att prata om så halkar man snabbt in på det ämnet. Och Linus kan ju fråga mig ibland vad vi supportrar tyckte om si och så, och att Jimmy undrar det. Väldigt roligt med en så intresserad och insatt tränare. Sen gillar vi såklart, som bröder gör, att provocera varandra lite, ha ha.

Kim Eriksson bidrar inte bara med ett brinnande intresse för supporterskapet på Elfsborgsläktaren. Han sitter även med i Guliganernas styrelse och är där kassör.

– Jag sköter ekonomin och bokföringen. Det är tredje vevan för mig, jag har tidigare suttit med som ledamot. Kassör passar mig utmärkt, det är det jag är bra på, säger Kim som även i vardagen arbetar med bokföring.

– Det är i år en väldigt god sammansättning av styrelse där jag verkligen kan fokusera på min roll. Alla gör det de är bra på. Men givetvis hamnar man in i lite andra beslut också. Jag brinner till exempel extremt mycket för evenemang och Gula Torget och så där. Och där har vi verkligen fått en uppsving efter pandemin. Det är jätteroligt. Där ska även de som satt i styrelsen förra året ha stor eloge. Dels Emelie (Hultin, ordförande) men verkligen också Alfred Johansson som tog fram souvenirerna, det har gett ett stort uppsving. 

”Elfsborgsläktaren har levererat match efter match”

Han fortsätter:

– Det har kommit fler yngre människor, så det är en återväxt och publikrekrytering på ståplats jämfört med innan pandemin. Nu känns det som Elfsborgsläktaren växer hela tiden. Även om det är tämligen lite publik på arenan i övrigt vissa matcher så har Elfsborgsläktaren levererat match efter match. Roligt att se och roligt att stå på ståplats.

Går det att sätta ord på vad IF Elfsborg betyder för dig?

– Vågar jag säga något annat än allt? Nej, men skämt åsido så är det otroligt mycket såklart. Hela den gemenskapen som kommer därifrån går knappt att sätta ord på. Ett exempel är att jag var på konsert häromveckan tillsammans med åtta personer som jag lärt känna härifrån. Majoriteten jag umgås med är via Elfsborg. Så det har gett mig extremt mycket, säger Kim Eriksson och lägger till: 

– Vi har det naturligtvis väldigt roligt ihop när IF Elfsborg vinner matcher, men jag måste ändå säga det funkar bra rätt bra oavsett resultat. Så bra har vi det ihop. Så är det någonting som jag vill trycka på är det verkligen gemenskapen. Så lätt att trycka ned ståplats, men väldigt många människor växer på Elfsborgsläktaren. Det kan till exempel handla om att engagera sig i Guliganerna med föreningsdemokrati och allt hur det fungerar. Det finns mycket fint att växa kring i dessa sammanhangen.

Klubbchefskram på galan

Strax efter att han avslutat ovan mening vill han snabbt få in ytterligare ett exempel på den familjära känslan som råder runt föreningen.

– Ett år innan Linus blev klar som målvaktstränare träffade jag på Stefan Andreasson i mataffären och vi pratade då om bland annat att ta Linus till Elfsborg. Stefan sa då att ”jag är inte säker på att vi löser detta”. Det är häftigt att man kan ha den relationen med en klubbchef. Året efter när Linus skrivit på stötte vi på varandra på galan och gav varandra en stor kram. Det var väldigt härligt och häftigt med den närheten till ledningen dessutom. Det är inte i alla klubbar det är så.

Har du någon favoritspelare i dagens eller tidigare upplagor av Elfsborg?

– Folk hade undrat om jag inte sa Johan Larsson i och med att vi båda är från Kinna, ha ha. Så i dagens lag är det han, och så gillar jag Simon Strand väldigt mycket. Favoriten genom tidigare år är Viktor Claesson. Men Johan Larsson är den största. Han betyder mycket för mig, säger han och inser att det faktiskt finns ytterligare en spelare som fått en plats nära hjärtat:

– Jag får inte missa att nämna Mathias Florén. Det var en väldigt fin spelare som alltid gav allt. Han var också en spelare som alltid visade uppskattning, att klacken betydde något för honom.

Sena mål berör

Något favoritminne från dina år som supporter?

– Någonstans fastnar man vid gulden. Men tågresan till cupfinalen 2014 var ett fantastiskt minne. Sedan om jag tänker på matcher så är det sena avgöranden. Frederik Holst mot Örebro och Marokhy Ndione mot Kalmar. Även om man våndas i 94 minuter så tar all eufori över där i 95:e och allt är värt det.

Avslutningsvis blickar Kim Eriksson tillbaka på åren som gått sedan han hittade in i värmen i – och runt – IF Elfsborg.

– Egentligen är det väl från 2006 som det kommer en period där det går spikrakt upp. SM-guld och sen en fantastisk era fram till 2012 av Europaplatser och ett nytt guld. Sedan blir det ännu en Europaplats 2014 i och med cupguldet. Sedan gick det lite upp och ner, för att gå upp igen nu. Det är fantastiskt att se organisationen som finns nu i Elfsborg, och så fantastiskt att se att Stefan och övriga på kansliet byggt upp det egna kapitalet igen. Det känns väldigt betryggande för de närmaste åren.

Vad hoppas du på framöver?

– Jag hoppas att man förvaltar det egna kapitalet man byggt upp, fortsätter vara en väldigt välmående förening som också tar nästa kliv. Man gjorde en satsning 2013, men att man då lärt sig av motgångarna de åren och då kan parera den typen av motgångar. Och fortsätta uppåt och vara med och utmana storstadsklubbarna om SM-guld igen, precis som de senaste två åren också. 

– Det är vad jag hoppas, tror och drömmer om, avslutar Kim Eriksson.

Huvudpartners Officiella sportleverantörer