Sommarhälsning från Falkenberg

Falkenberg – staden där jag tillbringar mina dagar – blir verkligen en helt annan stad sommartid än vintertid. Äntligen blir det lite liv och rörelse. Det myllrar av folk på uteserveringar och det är  folkvandring till Vallarnas Friluftsteater med mera. Folkligt, festligt, fullsatt överallt. Som åretruntboende gläds jag till och med över att det är svårt att hitta en parkeringsplats. OK, ganska snart går det över i irritation, men en kort – väldigt kort – stund är det kul.

Vad som är ännu bättre är att man faktiskt ser en och annan Elfsborgströja på stan. Häromdagen såg jag fem! Jag blev så inspirerad att jag åkte hem och plockade fram min alldeles nya bok ”En kramgo knalle”. En bok som jag nästan inte köpte på grund av sin titel. Som tur var såg jag att underrubriken var – ”Konsten att bygga en klubb”. Det kändes som intressant läsning.
För er som inte vet,  så är det en bok om Elfsborg och det är det även för den som vet. Man får historik, statistik, tabeller och spelarporträtt, men framförallt får man historien om hur Elfsborg blev en stor och respekterad klubb under 2000-talet. Boken är bra och den väcker gamla minnen och jag minns mina resor till Ryavallen som barn.
Det var stort.

Vi åkte alltid tidigt för att kunna gå på stan före matchen. Borås var stort. Där fanns allt. Sjukhus, affärer, djurpark, utomhusbad, livdjursauktioner. Min syster bodde där. Det gjorde också min jämnåriga kusin Birgitta, och hur hon kunde klara att hoppa på rätt buss av alla 100 bussar förstod jag aldrig.
Var det vardagsmatch fick mamma och pappa hämta mig direkt från skolan. Ibland var farbror Eskil med och satt i framsätet. Han trodde i det längsta att jag alltid släppte mig när jag hoppade in i bilen. Sanningen var att mamma alltid gav mig en äggmacka.
Av matcherna minns jag att korven var god,  man fick flisor i baken av bänkarna och Thomas Ahlström var alltid bäst och hade stora lårmuskler.

Ett annat minne är betydligt närmre i tiden, när Elfsborg var ute i Europa och spelade för några år sedan. Kommer inte ihåg tid eller plats men jag vet att matchen inte sändes i TV. Alltså fick  jag ratta in Radio Sjuhärad och lyssna på Staffan Kulneffs rapportering. Detta är ett höjdarögonblick i mitt liv som Elfsborgssupporter.  Staffan berättade så målande om allt! Arenan, publiken, spelarna, känslorna. Han var engagerad och rolig, samt satte en personlig prägel med sin dialekt.
”Där står Magnus Haglund i sin lite för trånge kostym” är ett citat jag minns.
Förutom allt runtomkring så lyckades han också måla upp matchbilden på ett mycket bra sätt. Fram för fler spännande och  udda radio-/TV-kommentatorer som ger så minnesvärda upplevelser.

Så kära Elfsborgare, se denna lilla krönika som ett sommartips för en lyckad semester. Köp boken och gotta dig i Elfsborgs framgångshistoria. Gräv i dina egna minnen och låt alla runtomkring dig höra långa och detaljrika anekdoter om just ditt liv som Elfsborgare. Måhända blir din respektive helt uttråkad och följden kanske blir skilsmässa. Sörj inte. Ett liv med en människa som inte älskar att höra om Elfsborg är ändå inget liv!

Glad sommar!

Annika Andersson