Jonathan ser fram mot nästa år

Jag är besviken. Det är lika bra jag erkänner det. Den allsvenska säsongen 2010 ärslut och den dominerande känslan är besvikelse. Det skulle ju inte bli så här. Det här var ju året då vi skulle ta revansch på alla gnagare, änglar och smålänningar, året då det BÄSTA laget verkligen skulle vinna. Nu blev guldet ljusblått istället och rent fotbollsmässigt är väl det helt ok, Malmö FF har spelat en förbaskat fin fotboll i år och 2-2 matchen mot Elfsborg på Borås Arena håller jag fortfarande som en av årets bästa allsvenska matcher.

Men trots Malmös fina spel och det faktum att de är värdiga mästare kan jag inte undfly känslan av besvikelse.

Men, säger du, är du helt historielös? Minns du överhuvudtaget 90-talet och harvandet i division 1, minns du det tidiga 00-talets streckstrider och kamp i bottenträsket? Jag minns, men ibland önskar jag att jag skulle minnas bättre. För med framgång kommer förväntningar och med förväntningar kommer tyvärr också ibland besvikelse. Då blir även en fjärdeplats, och klubbens femte raka medalj, inte så uppskattad som den skulle kunna ha blivit om man egentligen, likt Mjällby, väntade sig en bottenstrid.
Och på något paradoxalt sett är det ju det som är tjusningen med fotboll i allmänhet och allsvenskan i synnerhet. Att man faktiskt inte kan veta om årets säsong blir flipp (AIK 2009) eller flopp (AIK 2010).

Därför har jag redan nu, som den dåre jag är, med skräckblandad förtjusning börjat se fram emot allsvenska säsongen 2011. Då har mina förväntningar förhoppningsvis skruvats ner en aning, eller förresten, vem försöker jag lura? Man är ju elfsborgssupporter, självklart ska vi ta guld;)!!

Jonathan Ulenius, född i Borås 1983, men bor sedan några år tillbaka i Stockholm. Elfsborgsintresset föddes på Ryavallens ståplatsläktare, men tog ordentlig fart i samband med flytten från Borås strax efter studenten. Studerar till vardags kommunikation vid Södertörns högskola och skriver sedan en tid tillbaka också texter på elfsborg.se. Starkaste elfsborgsminnet är den legendariska 90 sekunders-upphämtningen borta mot AIK, guldåret 2006.