Elfsborgs offensiva storstjärna var monumentalt viktig för laget, vann prestigefyllda priser på löpande band, fortsatte med sitt minst sagt imponerande poängplockande i allsvenskan och fick göra ”riktig” landslagsdebut. 2016 blev Viktor Claessons år – igen.

I en fotbollsvärld där egentligen vilken form som helst av statistik är den heliga graal (för alla utom spelarna själva) står Viktor Claessons två senaste säsonger i allsvenskan för IF Elfsborg verkligen ut.
Efter att ha debuterat under guldsäsongen 2012 där den då 20–årige Värnamo–killen spelade ihop utmärkta nio poäng fördelat på fem mål och fyra assist på 27 matcher, varav 19 från start, har produktionen av poäng stegrats för varje år som gått, framför allt de två senaste åren.
2013 får ses som ett lite märkligt undantag då det ”endast” blev fem poäng (tre mål och två assist) i ett för året strulande Elfsborg. 2014 var han dock tillbaka på nio poäng (fem mål, fyra assist) och växlande sedan upp seriöst med magnifika 21 poäng (elva mål, tio assist) under ett 2015 där Elfsborg länge och väl var med i striden om SM–guldet.

2016 inleddes för Viktor Claesson som för hela laget i allsvenskan. Trots bra insatser så fick man inte i närheten den utdelning som man rent spelmässigt förtjänade, varpå fyra förluster på de fem inledande omgångarna var ett faktum. Blytungt såklart, men aldrig någon oro i det långa loppet om man frågar Viktor Claesson själv.
– Det var mer frustration och besvikelse över att inte vi förmodligen inte skulle kunna vara med i den absoluta toppen, att det tåget gick redan i början av säsongen. Men orolig över att det på något sätt skulle bli bottenstrid, det var jag aldrig. Vi fick ställa om och sikta på fjärdeplatsen istället, och även om det inte gick vägen så tycker jag att vi reste oss ordentligt och var ett av seriens bästa lag på hösten, säger ”Vigge”.
Elfsborgs stigning från platserna runt nedflyttningsstrecket upp till den slutgiltiga femteplatsen under ett år som bäst kan beskrivas som en berg– och dalbana kan man till stor del såhär i efterhand tacka Viktor Claesson för. Hans fantastiska 2015 följdes upp med en nästan lika bra säsong, statistiskt sett – 16 poäng (åtta mål och lika många assist) på 29 matcher blev det personliga resultatet. Och tittar man lite extra noga på hur många av Elfsborgs 58 mål som kom till efter en öppnande passning från Viktor Claesson som sedan blev en poänglös ”hockeyassist” blir hans säsong än mer imponerande. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att prata om poäng eller att framhäva sina uppenbart lysande individuella insatser med 24–åringen från Värnamo.

– Man är inte bättre än laget man spelar i, det stämmer i alla fall i 90 procent av fallen. Och det är så det är för mig, det tycker jag absolut. Precis som för laget så stämde det mycket bättre även för mig på hösten än på våren, och summerat så får jag väl säga att min individuella säsong var helt okej, säger Viktor.
”Helt okej”, mer än så får du inte av mannen som på två säsonger i allsvenskan har spelat ihop vidunderliga 37 poäng. Men det är sådan han är, alltid ödmjukt analyserande och självkritisk över en gräns som bara spelare på hans nivå i stort sett alltid är.
– Jag är självkritisk, men kan också absolut vara nöjd med egna insatser. Men att bedöma mig själv till någon annan gör jag aldrig, för det är det så många som redan gör, säger Viktor med ett leende som är lätt att känna igen, för frågan om sin egen förträfflighet har han nog fått mer än någon annan.
Men hur var det då med bedömarna i fallet Viktor Claessons säsong 2016? Enkelt svar; de är enhälligt överens om att den var något utöver det vanliga. Framröstad till Årets Spelare på den årliga Elfsborgsgalan (där Viktor tyvärr inte kunde motta priset själv då han befann sig i Paris mitt under brinnande VM–kval med landslaget), no- minerad i klasserna Årets Mittfältare samt Årets Mest Värdefulla Spelare i prestigefyll- da Allsvenskans Stora Pris och så sist men inte minst ck Viktor priset Kristallkulan som går till Västsveriges Bästa Spelare, utsedd av Göteborgs-Tidningen (GT).

Vad är det då som Viktor Claessons succé bottnar i? Han har sedan debutsäsongen 2012 då han var lite av en hjälpreda som fick alternera på flertalet olika positioner vuxit in i en och samma roll, en som han dessutom passar allra bäst i.
– Jag har fått en större och mer framträdande roll ju längre jag har spelat i Elfsborg, och på så vis blivit bättre och bättre som en något tillbakadragen anfallare. Numera byter jag position i undantagsfall, när det behövs, men det var mer regel än undantag förr. Jag har hittat mitt spel på min plats, så det kan vara en av anledningarna till att det har gått bra de två senaste säsongerna, säger Claesson.
I takt med att spelet har lossnat bit för bit, poängen trillat in i högre dos och rollen som den kanske mest tongivande offensiva spelaren i IF Elfsborg bara har befästs har Viktor blivit en vital del av både föreningen och staden Borås. Han trivdes från första stund i Knallestan och gör det fortfarande, om inte mer.
– Jag tror att man får ett roligare liv om man har det bra socialt där man bor, och det har jag verkligen vid sidan av planen. Vi är en riktigt go grupp med bra stämning i truppen, och det är sånt som är viktigare än vad man kan tro när man ska spela ihop. Det är väldigt lätt att känna sig välkommen här i Elfsborg, så var det för mig när jag kom och det är så som jag och de andra försöker vara när det kommer nya till klubben. Det fungerar inte riktigt så utomlands, det har jag förstått när jag varit med i landslaget och hört hur de andra har det, att det inte finns samma sammanhållning och sociala umgänge som här i Sverige, säger Viktor.

Landslaget ja, det har sedan länge varit ett mål för ”Vigge” att bli bofast i. Och redan nu, vid 25 års ålder och som fullfjädrad allsvensk stjärna är han om inte redan där så i alla fall väldigt nära en fast plats i Janne Anderssons svenska landslag i fotboll.
Efter att ha blivit inkallad i truppen på grund av skador på andra spelare i de två första landslagssamlingarna under VM–kvalet togs Viktor Claesson ut till landslaget när man skulle ta sig an Frankrike på bortaplan, helt på egna meriter.
– Extra kul att jag blev uttagen till den ruggigt svåra bortamatchen, och då inte tack vare återbud. Det gav en boost för mig och jag tycker att jag gjorde bra ifrån under hela den samlingen och i min ”riktiga” landslagsdebut mot Ungern. Alla chanser jag får att vara med i landslaget är utvecklande, så på den punkten har det varit väldigt positivt i år, säger Viktor som med de två matcherna på årets januariturné har 9 A–landskamper, 20 i U21, 9 i U19 samt 2 i U17 på meritlistan för Sverige.

Den ”riktiga” landslagsdebuten som han pratar om kom mot Ungern den 15 november, fyra dagar efter Frankrikematchen, i Budapest. Med spel i sex stycken A–landskamper från tidigare januariturnéer hoppade Viktor in i den 65:e minuten och fick vara med och fira Isaac Kiese-Thelins mål till 2–0 bara ett par minuter senare. Resten av matchen gick som en smärre dans och Viktor Claesson var ett av de största utropstecknen när tvåmålssegern skulle summeras.
– Det gick…bra, haha. Jag har fått höra av många att jag var en av de bästa på planen, men även om jag är nöjd med min insats känner jag ändå att jag hade kunnat göra bättre. Jag är som sagt var lite självkritisk, säger Viktor och skrattar.
Det får han vara hur mycket han vill, men faktum kvarstår; Viktor Claesson hade en jättesäsong under 2016, både i gulsvart och det svenska landslaget och är nu på en nivå som fotbollsälskare i allmänhet och elfsborgare i synnerhet njuter i fulla drag över att få ta del av.

Texten är hämtad ur INSIDE Nr. 2 2016, Elfsborgs medlemsmagasin. Utgiven strax innan jul.