För alltid gul och svart: Christian Holmedal

Publicerad: 2022-04-16 11:14, Uppdaterad 2022-04-16 11:58

Nyheter Supporter

’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runt om i landet som brinner för IF Elfsborg – och nu drar vi igång säsong 2. Vill du läsa någon av de 15 intervjuer som gjordes i fjol, klicka här!

En flytt till Borås och likaså närmre IF Elfsborg blev det som gjorde att han hittade tillbaka till Elfsborgsläktaren. Nu växer sig känslorna starkare och starkare för var dag som går. Christian Holmedal har helt enkelt hittat hem.

Christian Holmedal, 42, föddes år 1979 och hade en lugn uppväxt ute på landet i Hökerum, ett litet samhälle i närheten av Ulricehamn. Som liten grabb började han också spela fotboll i Södra Vings IF. Även om just sejouren som fotbollsspelare inte blev mer långvarig än några år, var det under dessa år han fick den första kontakten med Ryavallen och IF Elfsborg.

– Jag minns det som att vi med laget åkte på en match om året ungefär, och första gången för mig var när jag var sju år, berättar Christian.

Vad minns du därifrån?

– Om själva matcherna minns jag ju inte jättemycket, men stämningen på Ryavallen däremot sitter i. Jag minns att vi stod på ståplats och kunde gå hela vägen ner till staketen, och att det var en så oerhört härlig känsla att stå där med sina fotbollskompisar och titta på när Elfsborg spelade.

Blev starten

Det var det första av kapitel i Christian Holmedals liv som Elfsborgare. Det var också där det stod klart att IF Elfsborg var det enda laget som gällde.

– Men sedan blev det ett litet hopp innan jag hittade tillbaka lite mer på riktigt igen. När jag gick på högstadiet började en kompis pappa bjuda med oss på derbyna mot Norrby i Söderettan år 1995. Därifrån minns jag allra mest en ung och stentuff Mathias Svensson.

Där gick det hela också till ett stort intresse i livet.

– Säsongen efter började jag ta bussen på egen hand in till Borås för att gå på matcherna. Ingen annan i min familj var direkt intresserad, men jag tyckte det var otroligt roligt att åka in och ställa mig på ståplats. Då och då fick jag även med någon kompis från Ulricehamn. Det året blev verkligen en tidig höjdpunkt för mig, där den sista matchen mot Kalmar givetvis sticker ut. Där säkrades det allsvenska avancemanget.

Hur var det att gå på matcherna då?

– Det går inte att likna vid idag. Det var väldigt mycket annorlunda jämfört med dagens upplevelser. Jag minns profiler som Lennart Persson, Ivan som köpte gula rosor och Patrik Brandt. Jag stod då en liten bit från klacken, vi hade översta hörnet på Ryavallens långsida som blev som en ståplatsdel.

Arbete och studier kom emellan

Sedan började ett nytt kapitel i Christian Holmedals liv. Ett sådant där IF Elfsborg dessvärre inte fick spela en så stor huvudroll som han hade velat.

– När jag gick ur gymnasiet började jag som reseledare, och arbetade ett och halvt år på bussresor vilket gjorde att jag ständigt var på resande fot. Det var svårt att hinna med. Därefter flyttade jag till Växjö för att börja plugga på universitetet, ekonomi med inriktning logistik. Det gick då dessvärre inte ihop att vara på plats lika mycket längre. Det blev ett fåtal matcher på plats per år, flest blev det under sommaren när man var ledig.

Han fortsätter berätta:

– Efter det flyttade jag så småningom till Göteborg och började arbeta inom resebranschen. I Göteborg bodde jag i många år, 2005 till 2018. Där blev det mycket att kolla Elfsborg när de kom till Göteborg, försökte tajma in det med de matcherna. Även om jag inte hade speciellt långt till Borås så blev det så under den perioden, då jag samtidigt under de åren arbetade som reseledare runtom i Europa. Därmed missade jag mycket på grund av jobbet.

Hittade hem

Vi närmar oss nutid i historien om Christian Holmedal. Fram till 2018 bodde han alltså i Göteborg. Men vad hände därefter?

Jo, då tog han, tillsammans med frun, ett beslut han inte ångrat en sekund sedan dess. 

– År 2018 flyttade jag, min fru och vår då fyraåriga son, som är åtta nu, till Borås. Det var perfekt för oss båda. Vi båda var uppväxta på landet och Göteborg var inte för oss, det här är mer lagom storlek. Dessutom så gav det mig lite närmre till farmor och farfar och min fru är från ‘Schlätta’. Det var den ultimata flytten.

Han tillägger:

– IF Elfsborg var en del i den här flytten. Det var viktigt för mig att komma närmre Elfsborg på riktigt. Vi bor på Hestra, så jag har promenadavstånd till matcherna och det är ljuvligt.

2018 blev nystarten på Borås Arena och han kände sig äntligen hemma på riktigt. Men när allt kändes som bäst på Elfsborgsläktaren kom pandemin och satte stopp.

– Det året, 2018, blev jag helfrälst på riktigt. Det är faktiskt också, tyvärr, först från 2018 och framåt jag varit medlem i Guliganerna, och säsongen därpå skaffade jag årskort. Och då började jag på riktigt lära känna människorna inom Guliganerna och jag fick en väg in i det hela. Men så kom pandemin, och det var uppriktigt sagt helt fruktansvärt. Från en stegrande passion och kärlek för varje match som gick, och att lära känna fler och fler – till att inte kunna gå på fotboll alls. Fruktansvärt.

”Åkte på allt” 

Men det fanns ett ljus i tunneln och till slut kunde supportrarna välkomnas tillbaka. Då gjorde också Christian slag i saken kring något han länge tänkt på.

– Kalmar borta där efter att restriktionerna släppt var min allra första bortamatch i Guliganernas regi. I bussen hamnade jag framför fyra grabbar från sektion Schlätta. Efter den resan, där det blev seger med 3–0, förstod man att bortamatcherna var det allra roligaste. Under förra sommaren och hösten gick det lätt att åka på allt för mig, i och med att jag är inom resebranschen var jag då utan jobb. Missade Östersund borta – men annars åkte jag med på allt.

Hur är gemenskapen mellan Elfsborgssupportrar?

– Den är väldigt, väldigt stark. Man har byggt ett starkt band med väldigt många och det bara byggs på för var dag som går. Det är också ett väldigt välkomnande gäng, vilket man ser på såväl hemma- som bortamatcher. Det sitter allt ifrån 13-åringar till pensionärer i samma bussar och har väldigt, väldigt kul ihop, berättar Christian.

”Ångrat mig varje gång”

Har det alltid varit ståplats som gällt för dig?

– Japp. Det var det direkt. På 27 år har jag provat sittplats tre gånger men ångrat mig varje gång, säger han och skrattar gott.

På den vägen gick det också snabbt till att få ett allt större ansvar inom Guliganerna.

– Det började egentligen i höstas. I samband med Göteborgsmatchen, eller däromkring i alla fall, pratade jag med Kim Eriksson och Simon Ring om att förra årets reseansvarig inte var helt bekväm med de uppgifterna. Så då berättade jag lite om mitt yrke och kunnande, och sa att det skulle vara jätteintressant och hedrande att ta det ansvaret. Så på den vägen blev jag nominerad och så också invald i styrelsen.

Hur känns det att sitta med i styrelsen där?

– Det känns helrätt. Vi har regelbundna möten och olika ansvarsområden. Emelie (Hultin) som ordförande gör ett jättejobb att hålla ihop alla delar och sköter alla saker utmärkt, säger han.

Nu har en ny säsong nyligen satts igång och Christian har en stark tro och förhoppning på året 2022.

– Jag är väldigt hoppfull nu. Det känns som att det bubblar av intresse i Guliganerna. Många yngre har tillkommit, och bara under de här första matcherna märker man att medlemsantalet stigit. Man märker att småorter har kompisgäng som åker tillsammans, och då även väldigt långt ifrån. Det är superkul.

Stefan Andreasson nummer ett

Vad tror du på för år rent sportsligt?

– Jag tror att Elfsborg kommer vara ett topplag, minst topp tre, men jag hoppas givetvis på guld. Malmö FF kommer bli tufft men jag tror verkligen ändå att det kan gå vägen i år.

Simon Olsson är en spelare i dagens Elfsborg som Christian Holmedal tagit extra nära hjärtat. Men om han sammanfattar alla år är det en viss Stefan Andreasson som står högst i rank.

– Det är två som sticker ut. Som spelare är Anders Svensson den främsta sett till fotbollsmeriter. Men för mig är nummer ett Stefan Andreasson – för allt han gjort, både under karriären och, kanske framför allt, efter karriären. Att han fick smeknamnet Gud har han verkligen visat. Man blir starstrucked varje gång man pratar med honom och han är fantastisk.

Har du något favoritminne med Elfsborg?

– Ja, och det är ett ganska så nutida sådant. Det är vändningen mot Kalmar, de sena målen och så Marokhy Ndiones segermål. Det var något alldeles extra. 

Sådana ögonblick lär det bli fler av. Christian Holmedal både roddar med resorna och reser själv med numera. Flytten tillbaka till Borås blev en fullträff och han känner sig mer hemma än någonsin – både på Elfsborgsläktaren och hemma med familjen. 

Några avslutande ord? 

– Jag vill belysa den gulsvarta gemenskapen som bara växer mer och mer hela tiden. Jag tänker på Elfsborg väldigt mycket, och hur härligt det är att vara en del av det. Jag tänker också på alla de många år som jag missat där man skulle kunnat vara med på fantastiska bortaresor och Europaäventyr. Jag hoppas verkligen att vi får Europabortaresor snart igen. Då kommer jag att vara med. Utan tvekan.