’För alltid gul och svart’ är en intervjuserie med syfte att lyfta människor runtom i landet som brinner för IF Elfsborg. Inför varje allsvensk hemmamatch släpper vi en ny intervju.

Med sina tio fingrar kan han räkna antalet allsvenska hemmamatcher han missat sedan 1963. Det är nämligen enbart åtta stycken. Få, om ens någon, har följt IF Elfsborg på ett liknande sätt som Torbjörn ‘Tåbben’ Lindeberg, 67, gjort.
– Det har gett mig så otroligt mycket, säger han.

I februari år 1954 föddes en guling. Torbjörn Lindeberg som då såg dagens ljus föddes med gulsot – och visst var det ett tecken om något. Det dröjde nämligen inte många år innan han också var gul ända in i själen.

– Farsan hakade på lite kompisar på fotbollsmatcher i Borås då och då, det kunde vara både Norrby och Elfsborg. Men så när Elfsborg gick upp i allsvenskan 1961 tog han med mig på en match. Jag fastnade direkt och det blev en hel del matcher under 61 och 62 på sittplats. Jag var helt såld.

På plats – varje match

Året därpå blev det på riktigt.

– Från 1963, när jag var nio år gammal, har jag gått på i princip varje hemmamatch. Jag drog med farsan och två kompisar till honom. På den tiden var det väldigt billigt att gå på fotboll, en biljett till ståplats kostade en krona.

– Samma år var jag också på min första bortamatch, i Örebro. Där har det också blivit en tradition, så nu har jag i 48 år varit på plats när Elfsborg spelat i Örebro, berättar Torbjörn och förklarar valet av just Örebro-matcherna:

– Farsan var från Örebro så vi hade släkt där. Därmed blev det både väldigt naturligt och passande. Även bortamatchen mot IFK Göteborg har blivit en tradition, där har jag varit på plats sedan 72. Minus pandemin förstås.

Startade egen klack

I takt med att Torbjörn blev äldre kom kompisarna att bli en allt större del av livet. Pappa och hans “gubbar” byttes ut mot jämnåriga.

– Vi startade faktiskt en egen liten klack där på 70-talet, ett gäng från min del av stan. Vi satt högt upp på ståplats och sjöng, och fick med oss övriga på sittplats. Vi blev ett gött gäng där, så det blev att vi fortsatte hålla till där så länge det gick.

1977 införskaffades det första årskortet. Sedan dess har det varit ett givet köp varje år.

– Det blev mycket bortamatcher och tågresor. Sedan när jag fick körkort kunde jag och vi åka på fler bortamatcher. Jag har faktiskt varit på alla allsvenska bortaarenor som Elfsborg spelat på förutom två stycken.

Vilka då? 

– Kamratvallen där IFK Holmsund spelade. De var bara uppe en säsong, 1967, och innehar faktiskt rekordet för sämsta publiksiffra i allsvenskan. Sedan missade jag även Skogsvallen 1971 där IFK Luleå, som också bara var uppe en säsong, spelade.

Skapade smeknamnet

Att Torbjörn Lindeberg, som idag är 67 år gammal, är trogen i det han tar sig an syns också på hans CV. 1972 började han arbeta som speditör på Schenker med transporter – och där blev han kvar fram tills dess att han gick i pension för tre år sedan.

– Jag brukar säga det att det var aldrig jag som bestämde hur min semester skulle ligga, utan det var SvFF, i och med att det var de som la matchprogrammet. Det är en stor anledning till att jag kunnat vara på plats så mycket. Till och med när jag låg i lumpen i Halmstad missade jag inga hemmamatcher. Jag fick permis de dagarna Elfsborg spelat.

Det var också på jobbet som det välkända smeknamnet Tåbben kom till.

– Ja, det var de på jobbet som döpte mig till det. Många på jobbet visste nog inte vad jag hette under årens gång, utan jag var bara Tåbben. Sedan med åren kom det att sätta sig rejält i Elfsborgskretsar också. Framför allt när jag kom med i styrelsen i Guliganerna.

”Väl till matchdag kom vi ett gäng ungdomar, lite gott glada i hågen och laddade inför bortamatch i Norrköping. Helt plötsligt försvann busschauffören iväg en stund, och när han sedan kommer tillbaka säger han att det blir inget. Matchen var inställd.”

– Torbjörn ’Tåbben’ Lindeberg om hans första arrangerade bussresa.

In i Guliganernas styrelse äntrade han 2000. Innan dess att Guliganerna fanns (bildades 1991) var ‘Tåbben’ med i olika supporterklubbar, däribland var han med på ett hörn när det 1977 bildades en gren inom supporterföreningen för unga. Han minns tillbaka på en klassisk första bussresa – som aldrig blev av.

– Vi hade varit på lite bortamatcher, men ville få till en med en buss. Så jag gick ner till SJ mot slutet av säsongen och berättade att vi är ett gäng som vill hyra buss. Det var inga problem, och personen jag pratade med frågade vad jag hette. Då var det Jonas Kallins (arbetar idag i IF Elfsborg) pappa och på SJ jobbade ju även min pappa. Så han tyckte det var en jättebra idé.

– Det blev en grej av detta och annons i tidningen och allt. Så väl till matchdag kom vi ett gäng ungdomar, lite gott glada i hågen och laddade inför bortamatch i Norrköping. Helt plötsligt försvann busschauffören iväg en stund, och när han sedan kommer tillbaka säger han att det blir inget. Matchen inställd, det var för mycket snö i Norrköping. Det var första bussresan, säger han och skrattar gott.

Guliganerna ett naturligt steg

Men det blev som sagt senare in i Guliganerna för Torbjörn Lindebergs del. Inte från start – men det kom snabbt att bli en ganska så naturlig inkörsport.

– Jag stod ju på bortamatcher och så där, och visste vilka de var. Sedan började jag åka med på deras anordnade resor från 95, och då blev det sen att jag tog ståplats även på hemmamatcherna.

Och mot slutet av decenniet blev det alltså också in i styrelsen. 

– Det var lite kris 99, de hade svårt att få tag i folk. De tjatade och jag gav med mig. Då blev det mycket. Jag var med till 05, då gick min fru tyvärr bort i cancer.

Idag lever ‘Tåbben’ som särbo, har två döttrar och tre barnbarn. Dessvärre för hans del är ingen i familjen så intresserad – så intresset för IF Elfsborg fortsätter vara hans grej.

En av flera saker som förknippas med denna herre är ett väldigt speciellt rum han har hemma i huset. Ett helt rum bara för IF Elfsborg. Ett eget litet museum, skulle man till och med kunna kalla det.

Eget museum

Hur kom den idén?

– Nej, men jag hade lite grejer, hade sparat matchprogram, och hade lite grejer i byrålådorna. Så jag hade ett litet rum där jag satte upp de här grejerna. Jag bor i ett ganska stort hus, så när är barnen flyttade ut sa min särbo Helena att jag borde ta det stora istället för det lilla, vilket naturligtvis var en väldigt bra idé. Men nu är det fullt det med, haha.

Hemma i Torbjörn Lindebergs museum.

 

Många Elfsborgare, inklusive spelare, har besökt muséet som inte kostar något i inträde.

– Ja, det är kul. Många gamla spelare som varit förbi. De gamla spelarna har inte mycket grejer själva. Jag sitter på 56 Elfsborgströjor, varav 34 originaltröjor. På 70-talet hade man inte matchtröja på matcherna, utan man hade T-shirt. Det har egentligen kommit på senare år. Nu är det jättestort.

När man har följt IF Elfsborg så intensivt under nästan 60 års tid finns det en hel del minnesvärda stunder att se tillbaka på. Det har varit festliga avancemang, cup- och SM-guld – men det har också varit nedflyttningar, tunga resultat och tuffa tider.

”En otrolig resa”

‘Tåbben’ minns tillbaka på en häftig dag där han skulle anordna en bussresa – som den här gången också faktiskt blev av. Men det var nog på håret.

– Jag fick i uppdrag att sätta ihop en bussresa för jobbets kunder till den numera klassiska matchen på Ullevi mot IFK Göteborg. Det var dock ett rent helsike att få tag i någon buss. Alla skulle dit, och då menar jag verkligen alla. Jag fick till slut efter mycket slit tag i stadens sista buss och vi kunde åka. Det var nog 15 000-20 000 boråsare där. Människor som inte ens går på hemmamatcherna åkte dit. Det var en otroligt rolig resa.

Vad säger du om dagens IF Elfsborg?

– Jag tycker det vi ser nu är fantastiskt. Det är väldigt roligt med Jimmy Thelin. I januari åkte jag ned till Kanarieöarna, hälsade på en kompis och åkte på träningarna. Man har sett killarna och hur de är på träning, jättekul. Jimmy fick mycket skit när det gick dåligt i början. Jag var aldrig orolig, hade kollat upp Jimmy med kompisar och så. Stefan fick också en del skit. Nu börjar folk förstå lite mer, säger han och lägger till:

– Så som vi spelar nu ville Jimmy spela från början, jag märkte det. Men det tog naturligtvis ett tag innan det satte sig. Jättekul också Stefans skull, han har betytt så mycket och förtjänar även han alla hyllningar. Likaså styrelsen som trott på det här. Vi har ett riktigt gött gäng just nu, utan tvekan.

Torbjörn ‘Tåbben’ Lindeberg avslutar intervjun:

– Det var en slump att farsan tog med mig på Elfsborg i början av 60-talet. Och tänk vilket taskigt liv det varit om jag hade börjat hålla på Norrby istället. Jag har under åren fått uppleva så otroligt mycket och varit runt i Europa på massa häftiga ställen. Det är helt fantastiska upplevelser på 2000-talet. Så jag är glad att det blev Elfsborg, och det förstår till och med Norrbyiterna…


För alltid gul och svart – hela intervjuserien:

Del 1: Johan Pettersson

Del 2: Joakim Åhman

Del 3: Jessica Ridell

Del 4: Isak Edén

Del 5: William Kjellén Roos

Del 6: Håkan Käck

Del 7: Anders Eliasson

Del 8: Kennet Johansson

Del 9: Philippa Weichert Hurtig

Del 10: Hans Gabrielsson

Del 11: Eric Sjölin

Del 12: Robert Lindh

Del 13: Jouko Silvennoinen